04.16
Det var länge sedan jag var vaken så här sent. Annat var det för 2-3 år sen när man sällan lade sig före 03.00. I så fall oftast på grund av en snabb sorti ur kvällens turneringpass.
Det är en svunnen tid. Semi-pro, 300-400 dollar i spel varje pass, samt en stor mängd dålig mat och dryck. Jag saknar den tiden ibland. Mer och mer det senaste faktiskt. Dom nätterna man var djup i ett par halvfeta turrar och klockan tickade långt mer än 05.00. Musiken hade gått från pumpande till mer relax och man fick ryggdunk för varje pott som gick åt rätt håll. För det var så det var då. Jag spelade nästan uteslutande i olika bolag med polare under de närmare 5 år som hel/halvtidsspelare. Det var mysigt att dela med och motgång tillsammans med någon.
Idag, knappa 25 år med sambo och jobb. Pengarna dras numera in genom vardagligt slit som Chefstränare för en liten men ack så levande tennisklubb i västsverige. Jag körde sista 3 åren pararellt med pokern. Det passade utmärkt med eftermiddags och kvällsjobb samtidigt som man grindade. Starttid 18 på lediga dagar, 22 på jobbdagar. Som högst nosade vi på $55 freez, även om merparten av tiden ägnades på $11-33 freez. 15-50 turrar per pass, allt beroende på hur man sprang. Jag hade sällan över 9 bord igång, oftare 5-6 stycken. Spelstilen sitter i än idag. SJÖVILD med en god känsla för att skjuta av när rätt läge kom.
Polarn var tvärt om. Analytisk, avvaktande men inte på något sätt tajt. Vi kompletterade varandra bra då han var vass första då 75% av fältet var vid liv, medan jag steppade upp betydligt mer när vi närmade oss pengarna.
Varför jag slutade satsa? Ingen gulning direkt, men 3-4 kalla månader. Riktigt kalla. Samtidigt som coach-jobbet blev mer och mer intressant. Kroppen började säga ifrån. Jag hade klivit över 90kg, sov till minst 13.00 varje dag och familjen undrade om jag var en zombie. Magen ständigt paj, man kan säga att det sprutade. Jag lider av det än idag, även om det blivit bättre.
Men vi var stundtals nära att ta klivet upp till de stora grabbarna. Hade ett par flippar från fina cashar. Närmast en större klonk var när jag förlorade AJ mot TT för chiplead med 9 man kvar i SM main event online på Stars år 2012. Bustade med AA mot KQ handen efter och även om 1200 dollar var bra pengar hade över 30k varit en gamechanger.
Jag har en del roliga historier som jag tänkte dela med mej av framöver, det är ju trots allt över tio år sedan jag började spela online. Kommer fortfarande ihåg ångesten när jag spelade bort farsans 200kr på hans Unibet-konto år 2004.....
För att ge er några cliffhangers:
Första besöket på svartklubb vid 16 års ålder
När jag vann en resa till Las Vegas vid 17 års ålder
Gathering med Prosharks i Göteborg, 2 månader innan jag blev myndig
Första resan som skribent åt Prosharks, till Malta
När jag träffade Dan Glimne på pokergalan
Bloggkriget med Lina Olofsson och Dilba
SM-titeln online 2012
Med mera...
Spelar jag något nowadays? Jodå, det händer. Även om inte tiden riktigt finns till för samma känsla som 2009. Spelar alla spel, värdet är detsamma fortfarande. I alla fall upp till $22.
Nu är det verkligen sängdags, klockan ringer om 2h och 40 minuter. Då ska jag upp och skriva klart papper för LOK-stöd till föreningen jag jobbar åt. Skattepengar som går till något bra, det är alltid något!
Godnatt och godmorgon
