Vingla Las Vegas
Spela poker i turneringsformat. Jättebra idé, varför kom jag inte på den först?
Jag minns under finska vinterkriget, då vi satt och frös i någon dåligt byggd snöhydda, och spelade Candy crush på våra laptops... Varför tog vi inte fram en kortlek?
Äh skämt åsido, vi fortsätter min historia om kortlekar i mitt liv istället...
...
När polarna på jobbet berättade om Texas Hold´em så blev jag riktigt nyfiken. Och första kvällen jag var med, så var jag såld. Och jag hade turen att vinna också, så det var ju säkert en anledning. Men så finurligt och fantastiskt smart det var att spela kort med chips istället för pengar. Last Man Standing. Mina tävlingsnerver hade vilat alldeles för länge, och detta var ju toppen. Här skulle det minsann visas vart skåpet skulle stå!
Det visade sig dock att jag bara hade tur den där första gången. För i turneringarna efter den gången så blev jag totalt överkörd. Det fick bli till att börja studera, så jag kunde lära mig hur det skulle gå till. Lyckan var total när jag hittade Dan Glimne´s “Pokerhandboken” i en katalog med jultidningar. Ni vet de där barnen som kommer och knackar på dörren när baksmällan av midsommarfirandet pågår som värst, och ska sälja tidningar inför julen... Tidigt ska det vara, jotack, man har väl själv sprungit omkring i badshorts och sålt Allers Julkryss, När Var & Hur, och andra klassiker en gång i tiden.
Hursomhelst, efter lång väntan så kom boken, och jag började läsa. Jag vet att det är många där ute som aldrig hört talas om denna bok, men bland oss 40+ så är det säkert majoriteten som har börjat med just Glimnes läsvärda instruktioner.
Senare hittade jag “Super System” av Doyle Brunson. Och man trodde man var kung.
Man anslöt sig till PartyPoker, Pokerstars och allt vad det hette. Jag testade det mesta. Det gick dock inte så jättebra, och självutnämnda kungakronan hamnade på sned. Alla var så grymt duktiga. Visst, jag minns att jag vann en turre en gång med hela 5700 spelare, och jag tog även hem en freeroll med max-antal 10 000 spelare på pokerstars. Så jag kände väl att jag kunde spela, men då jag inte gick med vinst blev det mest en kul hobby då och då.
Det var i den vevan jag anslöt mig till Prosharks.com och dess pokerforum. Jag började ställa frågor och läsa bloggar. Men jag tröttnade ganska snabbt, då det var en väldigt tråkig stämning i forumet. Var du inte duktig, så var du en idiot. Ställde någon en fråga så blev vedebörande sågad längs ljumskarna, halshuggna och nedstoppade i köttkvarnen. Så tråkigt. Det fanns en grupp av småglin (för jag tror de var just glin), som hackade ner och dömde ut allt vad nyfikna nybörjare skrev.
Det skulle dröja något år innan jag kom tillbaka till Proshark.
Sommaren 2008 så flyttade jag då till Las Vegas. Jag hade hunnit besöka denna underbara stad 4 gånger tidigare, och spelat lite poker vid dessa besök, även om det inte var huvudändamålet med resorna. Men självklart passade man på.
I Vegas spelas det än idag väldigt mycket 2-4 Limit, och det var mest det jag spelade på den tiden. Men när jag väl bodde i Vegas så blev det mer turneringar. Jag började också blogga lite på Prosharks igen, och när de sökte en nyhets-skribent så var det en självklarthet att söka. Jag hade i min tonår drömt om att bli journalist, gillade poker och dessutom bodde jag i pokerns hemstad. Vem skulle passa bättre? Jag blev glad som ett barn på julafton när jag fick jobbet.
...
När jag sitter här och börjar skriva ett blogg-inlägg så ramlar orden bara ur fingertopparna. Det blir längre än jag tänkt mig, och det blir egentligen inte vad jag tänkt skriva. Men det är väl lite det som är grejen med en blogg - Du har inget givet ämne du måste skriva om, och du behöver inte leverera före deadline. Jag hade tänkt mig att få min historia “up-to-this-date”, och i stora drag nämna tiden fram till idag, men jag inser att det finns väl en hel bok att skriva om. Mycket har hänt på vägen, men det ger material till kommande bloggar.
Jag får avsluta med ett av mina absolut roligaste minnen från pokerborden, och det var när jag besökte Vegas 06. Det ger en liten fingervisning dels om hur social jag är som person, men också hur galet roligt det kan vara i Vegas.
Jag var på The Orleans kasino och satte mig ner vid 22-tiden med $100 för att spela 2-4 limit. Direkt blev jag kompis med en kille som hette Brian, och vi började beställa in drinkar. Vi hade båda en ruggig tur och vann titt som tätt, och timmarna gick. Vid 02-tiden började vi berätta historier (joke´s) och fick med hela bordet i en härlig stämning. Alla drog historier i tur och ordning, och jag föreslog att alla som satte sig ner vid bordet var tvungna att berätta en historia, annars fick de gå någon annanstans. Och det funkade, alla föll för grupptrycket. Vi hade galet kul och flera dealers sa att det var det roligaste dom varit med om i hela sin karriär. Först klockan 10 på morgonen och 20+ drinkar senare var det över, och jag vandrade krokigt hem i morgonsolen. Vingla Las Vegas.
...
När jag läser igenom min inledning så inser jag att det inte gått att spela kort där i snöhyddan. Det var så jäkla kallt, och hur tusan skulle man blanda och ge ut korten med tjocka tumvantar i läderskinn? Men hade vi haft fingervantar, ja då jäklar...
