Det händer ibland att jag känner mig...
Det var på den tiden morsan fortfarande åt kött. Hon körde in kassler i ugn. Med annanas och ost på. Otroligt modernt, då, i slutet på 80-talet. Annanas på burk var coolt. Kassler var kassler. Och ost hade man precis lärt sig att smälta på allt möjligt.
Men det där har ju merparten av unga pokerspelare aldrig upplevt. Den där rätten finns ju inte längre. Den är död. Som dinosaurier. Ingen vet riktigt vad som gick fel? Men jag saknar varken annanaskassler eller T-Rex. Men jag känner mig gammal ibland...
Däremot kan jag sakna min gamla magväska som jag fick av farmor när jag var nio. Den var fantastisk, med lönnfack och allt. Jag bar allt jag ägde i den där magväskan och kände mig häftig som MacGyvver när jag promenerade runt på stan. Men vad hände med magväskorna? 90-talisterna har väl inte ens ägt en? Ni vet inte vad ni gått miste om. Det händer ibland att jag känner mig gammal...
Och varför går det inga repriser av när MacGyver gör bomber av potatis, brevlåda och en elvisp längre?
Det blir inte bättre av att ungtupparna kallar mig för gubbe för att jag har tvättid en lördag. Samma dag som Premier League har säsongspremiär. och det ska drickas bärs på Oleary´s. Eller att jag inte orkar tjata på skype under söndagsgrinden. Vem vill ha invecklade pokertermer och bad beats i örat när man kan salongslyssna på Pontus & Amerikanarna?
I lördags stoppade jag ner tre 10k-marker i jeansfickan och gick till CC. Det var dags för Superpokerweekend. Det månatliga 2-dagarseventet. 30k i startmarker. Inköp 3,3k. Det här är en av de roligaste turneringar jag vet. För det är alltid så jädra gott snack vid borden. Det är ett rent nöje att sätta sig med alla kufar och gaisare.
Men jag vet att det kan bli lite vilt och antingen går man långt eller så bustar man efter två timmar. Så det är alltid bra att ha med sig ett par inköp för cashgame. Därav godiset i fickan.
Bustade mycket "oväntat", men såg ju fint värde vid de övriga borden. Ska köpa in för en tia på 25/25 deep när jag märker att jag nu bara har två lila 10k-marker i fickan. Tilt! Jag går bort till turneringsbordet och kollar runt på golvet. Ingenting. Säger till personalen att jag har tappat en tia så om de hittar någon sådan så är det antagligen min. De är snälla och ber "kameramännen" att kolla materialet. Det blir ett jädra pådrag och letas friskt.
Jag sätter mig igen och försöker andas lite. Ett inköp back innan jag ens börjat spela. Medspelarna frågar vad som har hänt. Jag gräver i fickan för att visa vad jag tappat och märker nu att det bara är en 10-laxmark kvar! Kukars skymning. Vad händer!? 20k borta på 10 minuter. Och jag har inte ens blivit utdragen! Nu börjar det koka i skallen. Så säger dock min bordsgranne.
- Det ligger något på golvet där.
Och mycket riktigt. Min tia ligger där någon meter bort som en tappad femkrona.
Jag drar en harang om idiotin med de små 10k-markerna. Förut var det röda härliga plack som var "omöjliga" att tappa. Nu är det samma storlek på tiorna som på en tjugofemma. Vilket jädra hittepå!
Hyfsat nöjd med att jag inte var två inköp back tog jag en "Tokyo" för att fira.
En magisk hand utspelar sig mot en äldre herre där jag rivrar nötfärg mot stege i en 3-vägspott och jag bara donkskyfflar in 2,5 gånger pott på river då jag vet att sådana herrar inte viker stege efter midnatt en lördag på väg mot söndag.
Blixtsyn och kvällen var räddad. Sen fick man bara sitta och ha mysigt med en salongsberusad Bosse, som berättade tusen historier om kvinnor och sång, och en alltid lika trevlig Elias. Poker är världens bästa nöje.
Rumlade hem efter stängning glad i hågen. Öppnar dörren, går in mot köket. Och där ligger det något på bordet bredvid tvättstugenycklarna. En lila mark. 10k.
Det händer ibland att jag känner mig gammal. Men just då fanns det inget dåligt med det...
Imorgon köper jag mig en ny magväska med minst fyra dragkedjor. De slår alla dyra mode-jeansfickor i världen.
