Röva och rivertanter
Jag fortsätter min satsning inom korpfotbollen. På tre matcher har det blivit fem mål från min glödheta högerdoja och jag har tagit upp jakten på skytteligaledningen. Jag hade nästan glömt bort hur fruktansvärt kul det är att spela fotboll.
Nästan lika kul som det är att spela poker för tillfället. Har hunnit med tre sessioner på CC i veckan. Högsta gamesen är 25/25 där nu, då 50/50 sällan är igång. Men många köper in för max (10k) så det kan bli rätt mumsiga potter och fränt spel. Jag har sprungit ännu bättre än på fotbollsplanen. Bollen kommer liksom med mig även om jag snubblar eller trycker upp ansiktet i konstgräset.
Tvärtemot damlandslaget alltså. Jag har aldrig försått folk som jämför damfotboll med herrfotboll. Eller kommer med kommentarer som att "vilket p17-lag som helst skulle ju slå damlandslaget i fotboll". Det är ju helt ointressant. Hur många damspelare i tennis får höra att deras insatser är dåliga för att de skulle torska mot en man?
Damfotbollen ska inte jämföras med herrfotbollen. Däremot kan man ju ändå kritisera dåligt spel. Det jag sett av damerna i detta VM är...ja...det är ju röva.
Igår lyckades de alltså inte slå tre pass rätt på egen planhalva, en enda gång. Ytterbackarna slår upp bollar i ytor där ingen svenska ens varit under matchen. Åh, ett svart hål? Det kan ju finnas en lagkamraten i hålet... Tjoff! De spelar idiotiska bollar rakt in i banan i farliga lägen, som man som liten knatte får lära sig är förbjudet. Det är helt huvudlöst. Och jag vill inte säga att det är korpen-nivå, det vore att ta udden av mina fem mål, men det är inte ok! Det är inte ok fotboll!
Jag måste tänka på U21-landslaget för att lugna ner nerverna. Vilka hjältar. 18.00 mot England ikväll. Jag sitter bänkad med en Calzone och Ahlgrens bilar.
Jag kan tänka på poker också. Det går alldels utmärkt. Mitt spel är väl hyfsat stabilt. Men framför allt så springer jag som om jag hade ett packe knivbeväpnade gängmedlemmar efter mig en lördagkväll på Hisingen. Det är ju lätt att tro att man är guds gåva till pokern när man går bra, och visst spelar man säkerligen bättre med idel vinster i ryggen och gott självförtroende. Men jag skulle ljuga för mig själv om jag sa att jag inte har haft tur, eller snarare ingen otur alls. Jag tror det är viktigt att tänka på de goda tiderna när man sedan kommer till en längre svacka.
Som häromdagen när det satt tre trevliga norrmänn på mitt bord. De hade tidigare fått in 300bb+ var med K2o mot 56s preflopp. De gillade spelet med andra ord.
Norrmannen till vänster om mig, med en prydlig mustasch, 3-betar stort för 15:e gången i ordningen genom att slå upp ett 100-bet till 800. Jag sitter bakom och viker upp QQ. Slår om till 2200. Den fina mustaschen har 8-9k bakom och jag täcker honom. Alla viker till normannen som synar snabbt. Flopp J-hög med två ruter. Han kliar sig i moppemuschen och donkar 3k. Jag ställer in. Han blixtsynar och visar AKr. Turn A och jag säger "nice hand" och börjar räkna upp marker innan rivern kommer med en söt liten tant.
Sånt spring lever man med för dagen. Då är det inte svårt att spela poker. Upp 1600bb på tre 6-timmars sessioner.
Folk har hört av sig och vill köpa procent utan att jag ens pratat om att sälja. Antar att de vill vara med i detta otroliga turande på ett eller annat sätt. Själv skäms jag lite åt tanken på att folk skulle investera hyfsat med pengar i mitt pokerspelande, då jag känner mig dum om jag torskar andras pengar. De borde lägga pengarna på ett badkar med öl istället. Eller satsa på en bättre häst. Det finns så många bättre hästar än jag.
Å andra sidan är det ju deras val om de kommer till mig och då kan jag nog ändå tänka mig att sälja av några karma-procent. Plus att det är kul med lite support längs vägen och bra för hjärtat att inte investera allt själv. Kan Darwin Moon finalborda så kan väl jag...
Jag kan åtminstone slå tre pass på egen planhalva. Och det kan ju räcka en bit.
På fredag bär det av!
