Lite spill får man räkna med...
Jag var jultomte i år. Syrrans ungar gick runt som små katter kring het julgröt och längtade hela julafton. Jag minns själv den där längtan. Och varenda tomte. Stora ögonblick.
Så vem är då jag att kliva in i handlingen och sätta minnen för livet i ett barns huvud?
Jag sa först nej. Det var för nervöst. Jag kunde inte bära upp kläderna. Blev tvungen att bryta den vita julen och tulla på farsans whiskyförråd för att sansa mig.
Det slutade med att jag skrämde slag på barnen med någon slags brutal Sven Wollter-stämma. Men jag tycker att ungarna ska ha respekt för tomtem. Det är ingen gullgubbe. Å andra sidan är det väl inte bra om de börjar gråta heller. Men va farao. Lite spill får man räkna med för att sätta en karaktär.
Det är dock lätt att bli resultatfixerad. Även ett perfekt spel kan gå med förlust under en enstaka session. När jag till sist kunde slänga käppen och ta av mig den kletiga masken så var känslorna blandade.
Precis som efter gårdagens session på CC. Efter åtta timmars perfekt och tålmodigt spel låg jag 10k plus utan några stora slag.
Sen fick jag in det mot en pratglad kille som spelade varje hand, ja varje hand, med 99 mot hans KJo pre flopp. Vi körde den två gånger och han vann båda. Några händer senare såg jag en flopp med K9s och floppade 99T med två klöver och fick stirra in i en röd sexa på turn som stegade en annan motsåndares 78o. Han klagade högljutt över att det kom en åtta på river som gjorde att han inte kunde ta betalt. Jag nynnade inte med i den klagosången.
Lite efter det fick jag in det pre flopp igen mot killen som hellre hög sig i benet in till skelettet med en hemmagjord smörkniv än lade en hand preflopp. Jag hade AK och han TT. Vi körde den två gånger igen och han vann båda. Igen.
Kvällen slutade en ny iphone back.
Och jag gick hem i kylan under denna trettondagsaftons morgon och förbannade mitt löfte om att aldrig mer köpa cigg. Förbi ett folktom Järntorg. Förbi grälande par på fyllan. Förbi tomma taxibilar. Tänkte på min insats som jultomte.
Trots snart tio år som pokerspelare är jag fortfarande resultatfixerad. Mitt förnuft och mina känslor drabbar alltid samman med full kraft efter varje pokersession. Jag vet när jag har spelat bra och inte. Jag vet när jag har sprungit över EV och under.
Ändå känner jag mig som en fenomenal pokerspelare när jag får in det med set i sjuor mot set i ess, hittar sista sjuan på river och vinner en 30k pott. Men funderar allvarligt på att lägga av när jag förlorat fyra flippar på raken under en kväll.
Men nu kan jag alltid tänka tillbaka på min session som tomte. De uppspärrade barnögon. Rädslan där inne. Hur de vägrade sitta i mitt knä och istället gömde sig bakom soffan. Min stämma som ekade mot väggarna som Saurons avgrundsvrål.
Jag kan tänka på mitt perfekta framträdande som under åren kommer att bli något de kommer att vänja sig vid. Hur barnen om några år kommer att inse att bakom tomtens råa yttre vilar ett hjärta av guld. Jag kommer att vinna i längden. Och ett spel som vinner i längden är bra.
Men spill får man räkna med, tänkte jag samtidigt som jag bytte sida av Linnégatan för att slippa möta en drös fulla ungdomar som skränade ner.
För det får räcka med lite spill...
