Försöka duger...
Mattias tjatar om sitt jädra 20-dollarstrick. Tydligen så fixar han extra bra rum VARENDA gång han kommer till Vegas genom att stoppa en liten sedel i passet, le som bara Mattias Andersson kan göra och fråga om uppgradering.
I förrgår bytte vi hotell från Mirage till Flamingo. Flamingo är ett gangsterbygge där varje tegelsten och neonskylt är finansierat av gamla knark-pengar. Finns det något ställe man borde lyckas med 20-dollarstricket så är det här.
Jag vågade inte på Mirage, men kände att nu var det läge. Nu var det dags.
Vid incheckningsdisken fick jag upp ytterligare mod då tanten som skulle hjälpa oss var närmare döden än lunchrasten och hade hjälp av två slangar med syrgas uppstoppade i näsan för att andas. Om jag fritt får spekulera, och det får jag ju, så gissar jag på att hon rökt några decennier längre än vad ett par lungor klarar av...
Precis som jag lärt mig vek jag diskret ihop en tjuga mellan körkortet och VISA-kortet och stoppade fram hela paketet tillsammans med ett stort leende och frågan om det möjligtvis gick att få en uppgradering.
Den gamla tittade på mig som om jag nyss anlänt från Pluto.
- No, it's not like the old days anymore.
Sen var det inte mer med det. Och jag kände mig precis så smutsig som jag hade befarat. Jag hade försökt köpa en gammal människa. Försökt utnyttja en gråhårig dam som inte ens kunde andas själv.
Mattias hävdar att han alltid lyckas med 20-dollars tricket. Lever han kvar i "the old days" eller vad är det frågan om? För första gången någonsin får jag anledning att tro att Mattias är en bättre pokerspelare än jag själv...
Jag kommer aldrig försöka mig på något liknande igen. Någonsin.
