Mot Nordic Masters
Jag visste inte var jag befann mig när brandlarmet drog igång i morse men jag var beredd att fly för mitt liv och hoppade ur sängen fylld av adrenalin. Jag insåg snabbt att det bara var väckarklockan som dragit igång under den ogudaktiga tiden 06.06.
Det kändes inte mänskligt någonstans. Mest sur var jag för att jag inte fick uppleva klart drömmen jag var mitt i. Jag medverkade i Egon&Koivus senaste podcast och hade precis fått frågan hur det känns att bli utsedd till Sveriges bästa pokerspelare. Mitt svar var både roligt, ödmjukt och smart och skulle till och med få den bittra finnen att brista ut i en liten uppmuntrande falsett.
Men jag hann aldrig svara. Det gjorde mig mer och mer förbannad. För jag vet att jag aldrig kommer få chansen att svara på frågan igen. Svaret har jag också glömt.
Men tydligen har jag ändå varit gäst i podcasten. Kanske i sömnen.
Någon halvtimma senare satt jag på ett tåg till Stockholm. Nu på betydligt bättre humör efter att Norrländskan lyckades trycka i mig en leverpastejmacka. Finns det någon macka som ens kommer i närheten? I dönt tink soo.
Nu ligger jag med skorna på i en hotellsäng. Troligtvis är det min medverkan i podcasten som har stigit mig åt huvudet och nu gör att jag bryter alla möjliga sociala koder. Skor i sängen!!?? Jodå, det är sant. Jag lever mitt liv allt mer som Justin Bieber.
Strax lunch med själva maestro Mange P. Mannen som i sin största pokertriumf bjöd Elky på de numera klassiska orden "You shouldn't play bad aces..."
Vi ska spela Nordic Masters Main Event som startar om några timmar. Och jag har hört rapporterna om alla landets bästa pokerspelare som vallfärdat till hufvudstaden. Så det blir till att kämpa. Jag ska försöka uppdatera så mycket jag orkar och får möjlighet på Twitter för dem som är intresserade. Ni hittar mig här.
Så. Dags att dra vidare. Vi hörs!
Edit: Och här är mina två senaste pokerkrönikor. om gamla hundar som lär sig sitta.
