Stege på alla sätt...
I går vad det måndag. Och som vanligt begav jag mig till kasinot för att spela 500 rebuy. Prispotten blev inte vad den brukar. Men den 24:e har, ur den synvinkeln, aldrig varit det bästa datumet för en pokerturnering.
Men det gick bra ändå. Tills. Ja, tills någon limpsynar min raise med Q7o. Det floppar damhögt. Efter lite labomba åker kapitalet in mot mina kungar. River 7. Jag kommer aldrig förstå grejen med att limpsyna Q7OFF...
Bust precis innan finalbordet. Men innan jag traskade mot cashgamet så hann jag i alla fall få en förklaring till varför man ska spela händer som Q7.
- Du kan få både låg och hög stege. Stege på alla sätt!
Det låter faktiskt rimligt.
Lyckades få ihop en plussession. Men var lite för het på hanen i en av mina sista potter för kvällen...
Jag höjer från mittpos med 85s och får två syn. Den ena mannen som synar är lite maskin då han torskat 2-3 inköp. Flopp 677. Check till mig. Jag betar. Syn av "maskin". Turn 9. Jag får "STEEEGE på alla sätt!". Betar 500 in i 800. Men "maskin" slår om till 1400 med 4k till bakom.
Han lägger inte en sjua för all kebab i strängnäs, hinner jag tänka...
Jag borde ha tänkt lite till. Men jag var trött och samtidigt övermodig efter att inte ha torskat en pott på två timmar. In med skiten! Blixtsyn! "Maskin" visar 67 för floppad nötkaka och dänger korten i bordet som en adrenalinstinn ardenner samtidigt som han muttrar något högt.
Jag har aldrig förstått folk som blir arga efter en vunnen pott. Det krigar hårt med Q7-limpsynen i svårförståliga ting på min topp10-lista.
Apropå 85s så är den kusin med min favorithand. Den har jag hedrat med en helt egen krönika .
Och när jag ändå var i farten så skrev jag en pokerkrönika till. Om den perfekta inbrottstjuven. Dan Glimne lärde mig spela poker. Men hon lärde mig att älska det. Läs den om du behagar.
På vägen ut köpte jag två tacopaj "to go!". Det är en nästintill magisk känsla att vakna upp en tisdagsmorgon efter ett par k plus vid pokerborden och veta att det väntar tacopaj i kylskåpet. Med dressing.
Nu ska jag dra på andra säsongen av "House of Cards", denna fantastiskt psykopat-serie. Den påminner en del om livet i pokervärlden faktiskt. Till det tacopaj och tanken på att det är den 25:e idag.
Det är lustigt hur lite som skiljer på 24 och 25. Ändå är den 25:e, efter mina beräkningar, minst sju gånger bättre att spela pokerturneringar på. Bara det ger en krydda som gör det värt att att leva.
Mot fler stegar. På alla sätt.
