Londinium
Jag letade febrilt efter Viktor Blom. Utan lycka. Men jag hittade ett par andra saker på vägen. London är en fantastisk stad att spendera några dagar i.
Det blev tre pokersessioner på Victoria Casino. En gick back och två plus. kan ni läsa om den första. Jag gillade Victoria. Där finns det spel på alla nivåer dygnet runt. Hela tiden. Det enda problemet var att jag hade svårt att gå hem när det aldrig stängde, vilket gjorde att några dygn blev rätt sömnlösa.
Fast den största upplevelsen var nog att få se en Premier League-match. Något jag aldrig gjort, men drömt om länge. Jag tog med mig Norrländskan på Tottenham-Manchester City och hade lyckats fixa riktigt tighta platser.
Helt plötlsigt hade man David Silva 10 meter bort på väg att slå en hörna. Trodde bara sånt fanns på film.
Edin Dzeko hade lekstuga...
Inramningen och spelkvaliteten ger jag högsta betyg. Matchen slutade 1-5 till City så vi fick mycket mål för pengarna också.
Efter några dagar så anslöt Mattias och hans norska flamma för att smaka lite på London.
En strålande Pokerstar turistar.
Lite blåsig kärlek framför Big Ben. Halsduken är läskigt lik något som skulle kunna tas för blåvitt, vilket givetvis är en omöjlighet. Så vill klargöra att det är Tottenham Hotspurs och inget annat.
Som de turist-åsnor vi var tog vi en sväng upp i London Eye också.
London kan erbjuda en gastronomisk upplevelse ut över det vanliga. Jag hörde av mig till Dödarn innan min visit, då han är känd för sin finkänsliga tunga, och fick en handfull tips. Vi testade två av dem. La Relais de Venise och M.A.S.H. Båda specialiserade på kött, men på helt olika sätt. Rekommenderas starkt för dem som gillar sånt. En annan magisk middag intogs på Hakasan. Å herre. Smaklökarna slog volter. Men det kostade därefter. En månads inköpslista på Ica gick banne mig upp i rök. Typiskt Mattias att hetsa mig. Nu måste jag komma på ett fint vad så jag kan lura av honom lite enkla pengar innan det blir fler dyra middagar...
Den blev en fin drinkrunda med legenden Dödarn också. Han gled in med sin trevliga sambo i någon slags stickad päls som såg ruggigt mäktig ut. Drinkarna på Artesian ska tydligen vara bäst i världen. Om inte godast så var de åtminstone otroligt udda förpackade. Jag hann med att dricka ur en dödskalle och en spegel.
Spegeldrinken var specialdesignad åt Oscar Wilde hävdade bartendern.
Jag kan förstå de pokerspelare som flyttar hit. Förutom en hyra på de centrala lägenheterna, som till och med borde få de mesta luttrade pokerproffsen att höja på ögonbrynen, så är det en stad att rekommendera. Den har allt, förutom tillfredställande väder. Men det spelar ju ingen roll om man sitter hemma och spelar poker hela dagarna. Jag tror det var därför som jag aldrig hittade Viktor Blom.
But I'll be back.
