Ny podd med odds på trekamp de luxe!
Bara synen av att se invägningen mellan dessa två medelålders män inför publik. Där Ken och Bergman stirrar varandra djupt i ögonen. Står så nära varandra att fukten från deras andedräkt immar igen varandras glasögon. Två män. Långt ifrån sina fysiska toppar. Iklädda endast kalsonger.
Eller när de kliver in mot ringen. Ken i en slängkappa. Eller möjligtvis en dyr märkesmorgonrock som frugan ömsint lagt fram på Kens säng under morgonen. Bergman i en urtvättad träningsoverall. Jag tänker på musiken som kommer att spelas. Rocky? Hur Ken slår slag i luften som uppvärmning. Gör några highfives med publiken. Hoppar upp och ner. Andas allt tyngre inför sin stundande holmgång. Bergman lufsar mer. Utsätter inte kroppen för onödig rörelse för att spara kraft. Och så slår någon i gonggongen. Rösterna höjs och pulsen med den. Den första smällen som får en svettig lugg att i slowmotion stå i givakt. Hejaropen tilltar. De båda slagskämparna förstår båda vad en förlust skulle innebära. De lägger sig hellre i graven än ger upp. Musklerna under fettet som spänns. Skjuter ifrån. Och hur domaren till sist lyfter upp en arm. Jag ser allt tydligt. Det är vackert.
Det finns två sorters människor. De som tycker det är roligt när det händer något. Och de som inte gör det.
En generalisering å det grövsta givetvis. Men jag har alltid varit av uppfattningen att när någon tar sig för något så ska man uppmuntra det.
Då spelar det ingen roll om man tycker att det är en urlöjlig idé. Eller tråkig. Eller något som man själv aldrig skulle ta sig för. När en människa vill göra något, som att skriva en bok, cykla på en enhjuling jorden runt eller starta ett litet katt-café så vill inte jag var en surläpp som står i ett hörn och muttrar om vilken fantastiskt hjärndöd idé det är.
Varje människa väljer sin egen väg. Och när någon äntligen tar sig för något, som inte kan skada någon annan, så ska det ges en tumme upp i min värld!
Denna vecka ger jag en tumme upp till Ken som antog den osande kommentars-kritikern Andreas Bergmans utmaning i en trekamp de luxe. Se bakgrunden här. Och fortsättningen här.
Det finns så många intressanta aspekter av detta så jag vet inte var jag ska börja. För det första känns det hyfsat unikt att en arg, ofta förolämpande, kommentars-kritiker får sin röst hörd på detta sätt. Ja, till och med får chansen att dra på, i detta fall skribenten Ken, en rak höger. Helt lagligt dessutom.
Jag undrar verkligen hur det kom sig att Ken helt plötsligt fick för sig att tacka ja till utmaningen. Har han långtråkigt? Vill han bara skapa hype till bloggen? Är han genuint intresserad av att ge Bergman på käften? Eller är han så säker på att Bergman ska tacka nej att han känner det som ett riskfritt förslag där han kommer stå som den moraliska segraren?
Personligen ser jag det som en uppenbar reklamkampanj för Pokerlistings pokerturre "Battle of Malta". Jag tycker kampanjen är rolig.
Jag har försått att en del människor tycker det är en dålig idé att ge en person som Bergman så mycket utrymme. Jag har förståelse för deras åsikter. Men i detta fall håller jag inte med.
Detta är en trekamp som inte skadar någon. Och när till exempel Dan Glimne som fått ta emot de hårdaste och fulaste av Bergmans förolämpningar eldar på i kommentarsfältet att "Bergman nu omöjlgt kan backa ur" så får man anta att även Dan ser underhållningen i detta och gärna vill att denna trekamp blir av. Vem är då jag att visa tummen ner?
Till dem som tycker hela prylen är löjlig. Livet är löjligt. Vi människor är löjliga. Det är bara att inse det och leva med det. Det är farligt att ta sig själv på för stort allvar.
Även om Ken i min mening är en besserwisser som har svårt att erkänna fel så älskar jag denna sida av honom som han visar nu. Den som vågar framstå som just löjlig och bjuda på underhållning.
Hittills har Bergman inte gett sig tillkänna och svarat på Kens reverse utamaning. Men nu ska ni få svaret. I vår färska podcast intervjuar vi Bergman och tar reda på hur stor chans det är att han kommer att ställa upp.
- Att ställa upp på såna här intervjuer är helt iskallt för min image, konstaterar han bland annat.
Ni kommer få de exakta oddsen. Och dessutom får vi reda på varför han är så arg i kommentarsfälten. Hur det går med boken. Plus lite annat smått och gott.
Nörderiet kring denna trekamp vet inga gränser i dagens pod.
Men självklart handlar den om annat också.
- November nine
- Semester-gött
- Fotboll och fanatism
- Mycket annat.
För första gången spelar vi in podcasten över skype då Mattias befinner sig på en liten ö i Grekland. Tyvärr bli därför ljudkvaliteten inte lika bra som vanligt med rådande förutsättningar, om än fullt överkomlig. Jag hoppas ni har förståelse för detta.
Ni hittar podden HÄR och på ITunes HÄR.
