Vegas-utmärkelser.
Ibland förtjänar människor och ting att lyftas fram. Särskilt efter en resa likt denna. Här kommer några utmärkelser från Las Vegas.
Årets krutgubbe: Stellan Andersson.
- Mattias farsa Stellan kom till Vegas även i år. Stellan är en fantastisk människa, tillika hjälp-revisor för Pokerförbundet. Det bästa med Stellan är att han pratar med alla och inte är rädd för att göra bort sig lite. Att han blivit pokerbiten på gamla dagar är ett extra plus.
Den glade Stellan gjorde även ett bejublat framträdande i vår Vegas-pod.
Årets show: Michael Jackson ONE.
- Vi såg bara en show i år så konkurrensen var inte benhård. Mattias tyckte att det var den sämsta han sett i Vegas då det var för lite akrobatik. Jag tyckte däremot att den va sevärd. Musiken och dansen höll ganska långt, även om det inte var någon tiopoängare direkt. Men gillar man Jacksons musik är den att rekommendera.
Årets skidåkare: Mattias Andersson.
- Han höll sitt ord och åkte till sist skidor på strippen. En del tycker att Mattias är lik Robinson-Robban och bara söker uppmärksamhet. Vi som känner honom vet att han bara älskar att hitta på annorlunda saker. Och vi älskar att han gör det. Livet vore lite tråkigare utan människor som herr Andersson.
Mattias bröt stavan under sitt självmordsuppdrag, men klarade sig annars oskadd.
Årets restaurang: Sushi Samba.
- Jag är en tämligen nyfrälst sushi-ätare. Jag visste redan att Vegas hade många goda stekhus. Tyvärr har jag nästan förätit mig på gott kött. Riktigt bra sushi är jag dock inte van vid. Årets godaste åt jag på Sushi Samba som ligger i Palazzo.
Med lillbrorsan och Norrländskan på Sushi Samba.
Årets ögonblick: Doyles blick.
- Det varade bara någon sekund. Men där stod jag. Där satt Doyle. Och så tittade han på mig precis när jag knäppte en bild. De där hundögonen verkade besitta tusen år av visdom. Även om kroppen har sagt i från verkar styrkan där inne var lika stark som den alltid varit. Många kom fram till Doyle i pauserna och ville ta bilder med honom. Det skulle jag aldrig våga...
Gudfadern.
Årets bästa: Robin Ylitalo.
- Förutom den givna storstjärnan Martin Jacobson så var Robin Ylitalo den som imponerade mest på mig av årets svenskar i WSOP. Ett finalbord och en riktigt djup run i Main Event är inte så lätt att prestera. Sen är han en jädra trevlig pöjk också.
Ylitalo bredvid en pratglad Barny Boatman då det återstod två bord av 1500-eventet.
Årets snyggaste cardprotector: Min egen med Öis-emblem.
- Jag fick den av Mattias förra året. Det är den snyggaste jag har sett. Någonsin.
Min cardprotector lyckades värva minst en ny Öisare.
Årets starstruck: Lillebror.
- Han kallar sig själv världens bästa heads up-spelare. Men när vi var på kalas med Mikael Thuritz på nattklubben XS en kväll så fick lillen något fuktigt i blicken och kunde medge att det fanns väl kanske någon som var bättre ändå...
Lillbrorsan och Mikael Thuritz.
Årets starstruck 2: Dybban.
- Ok, när jag ser Doyle Brunson live så ska jag erkänna att de pumpar till lite extra i hjärtat.
Årets expertfisk: Danjo.
- Min fotograf för Dybban flyttar in, Danjo, drog till Vegas för första gången. Han spelade sin första pokerturnering live och ville aldrig sluta spela. Jag drog han spelade flest turrar av oss alla. Och jag tror han kommer tillbaka till Vegas en dag...
Danjo på en av våra klassiska 50-dollars turrar på Mirage.
Årets penisförlängare: Mattias klocka.
- Mattias hävdade i en av våra Vegas-poddar att om man bygger höga staplar med sin marker så har man liten penis. Detta grundar han så klart i att han själv bara lägger tio marker i varje hög och att jag gillar att bygga höga torn. Samtidigt bär Mattias den största klocka jag någonsin sett runt armen...
Stor klocka betyder?
Årets roligaste nöje: Spela poker.
- Det kan låta konstigt och instängt när man spelar så mycket poker som man ändå gör året runt. Men att spela billiga 50-dollars turrar med Norrländskan och goda vänner är väldigt avslappnande och kul. Man kan ta en drink och bli påmind om varför man började spela från första början...
Norskan, Norrländskan, Lillen, Mattias, okänd välgörare.
Årets bowlare: Dybban.
- På Gold Coast har de inte bara fantastiska Mudslides som Glimne sörplar i sig snabbare än man hinner säga skål. Utan även den största bowlinghall jag har sett. Förra året blev jag omsprungen av Stellan i sista omgången vilket kändes väldigt jobbigt. I år höll jag dock ledningen från start till mål. Segern satt som en fläskläpp med is. Och sköljdes givetvis ner med en Mudslide.
Såja!
Årets fotograf: Mattias.
- Det är egentligen bara folk med mediapass runt halsen som får kliva in vid borden och fota under WSOP. Mattias har dock aldrig varit den som är den. Han smög sig fram som en god vän och fotade mig under Main Event.
- Cheeese!
Jag har haft en väldigt kul resa. Förutom att Norrländskan och brorsan fanns på plats hade jag många nära vänner på plats som förgyllde mina dagar.
Inte minst lärde jag känna en massa hyvens pokerspelare ytterligare lite bättre. Det tackar jag för.
Nu är jag hemma till en vacker svensk sommar. Min handlar om att det känns som en illusion. Plånboken är tunnare. Men minnena desto fler.
