Morgon med bubblor i tankarna
Jag vaknar upp på ett hotellrum någonstans i Stockholm. Gardinerna fördragna. Anar ljus där ute men orkar inte kolla vädret riktigt än. Och vad bryr jag mig om det egentligen? Hade tänkt sitta inne hela dagen ändå.
Det som borde vara någonslags upprymdhet över att i dag få spela SM Main Event i poker är i stället en något tom känsla. Anledningen är 5k shorthanded som jag spelade i går. Turneringen var tokfull, 121 spelare, och många på väntelistan.
Efter en dag och början på en natts spelande var vi 11 kvar, 9 priser, och jag hade precis börjat skrapa ihop lite stack när jag viker upp AK på bb och får in hela skiten i en chiplead-pott mot knappen som har AJ. Flopp visar både ess och knekt, och jag får inte dra tillbaka.
Samma kille slog även utan SvS-legenden Snusarn, som jag fick äran att sitta med några timmar, med AQ mot Snusarns AK. Jag antar att sådant springande har bra chans att ta en SM-titel.
Nu måste jag hitta motivationen att börja om. Som när man byggt ett korthus och är uppe på toppen för att sätta dit de sista korten och hela skiten ramlar ihop.
Mattias kommer ut från duschen. Undrar om han ska ha svarta byxor eller vanliga blåjeans på sig idag? Han har en t-shirt med en Nordkoreansk flagga på bröstet. Jag frågar om det inte är mer befogat att fundera över valet av överdel?
Han är fåfäng den där. Med frisyr som en tysk gosse på väg till sin första skoldag. Han är en av få jag känner som använder en riktig kam för att fixa håret, vattenkammad bena, med två hekto gelé. Men visst, ska det spelas SM så vill man väl vara fin. Jag nöjer mig med att inte lukta svett.
Att busta på bubblan i en fin turneringen får mig att tänka på det meningslösa i livet. Varför lever vi ens? Vi gör så gott vi kan och sen dör vi. Pang boom! Ofta för tidigt. Orättvist. Och snart glömda.
Mattias klagar på att jag slängt mina smutsiga kalsonger på golvet. Han är värsta pedantiska hemmafrun, faktiskt. Jag svarar inte. Då börjar han sjunga i falsett.
Han är inte klok. Men han är min vän. Och han påminner mig om varför vi lever. För att leva livet fullt ut i blöt sidbena.
Vissa av oss åker ut på bubblan, andra drar ut på den samma. Om hundra år när allting kommer omkring och vi ligger i graven gör det varken från eller till. Det är det helt andra saker som gör.
Och där slog han upp gardinerna. Strålande sol!
Det här kan nog bli en fantastsk dag, trots allt. Även inomhus...
Edit: Ni kan följa den på min twitter.
