Världens bästa HU-spelare
Halv fyra på eftermiddagen kan han sömndrucket dra ner handtaget och kliva fram ur dimmorna från pojkrummet. Ett rum som består av en säng, ett hundratal tomma snusburkar och en förjädra stor dataskärm.
Utan ett ord hasar han sig fram i köket. Med kisande ögon häller han upp en slät kopp kaffe. För snus och kaffe är livets elixir och allt går att övervinna med koffein och nikotin i blodet. Sen händer det att han ser oss andra. Då mumlar han något ohörbart. Och då frågar jag:
- Va?
Och då svarar han:
- Din mamma!
Då svarar jag aggressivt:
- Din mamma är min mamma!
Och då flinar han så att snusen sticker fram innan han väser:
- Jag är världens bästa headsup-spelare.
Då tycker jag det är dags att skaka på huvudet. För då får det vara lite nog för vad en lillebror som knappt hunnit över 20 vårar häver ur sig till en storebror.
Men då drar han in mig i sitt pojkrum och visar statistik på den stora skärmen som visar att han är rankad som världens bästa headsup-spelare på 30 dollars HU SNG. Och att han nu tagit steget upp och faktiskt är nära att vara bäst i världen på 60-dollars också. Han tjänar mest i världen på de nivåerna.
Och då blir en storebror aningen förstummad och måste ta en snus, trots att jag mår illa av snus, för ibland finns det en nytta med allt.
Någon hade, på sitt alldeles egna sätt, erövrat världen i det där instängda pojkrummet.
Så nu går han runt och kallar sig världens bästa heads up-spelare. Och jag kan faktiskt inte säga emot. Och man vet inte om man ska känna sig hotad eller stolt.
Men det är klart att det är aningen obekvämt när han slänger sig med epitetet som om det vore en doktors-titel i medicin som ska få morsan att låta honom komma undan att städa pojkrummet och diska efter sig för att han har så fasligt mycket viktigt för sig på jobbet.
I sommar ska han till Vegas också. Spela VM i poker har han fått för sig.
Jag ska dit med. Så i veckan var jag ute i riktigt god tid och fixade en massa dollar till resan. Som erfaren storebror tog jag givetvis mitt ansvar och frågade lillebror, som aldrig planerat något längre än ett toabesök fram, om han också ville ha dollars?
- Ja, kan du lägga ut för 5k eller nåt? frågade han.
- Vadå har du inga pengar, du som är världens bästa headsup-spelare? frågade jag tillbaka.
- Jo, men de är ju i rullen på pokerkontot?
- Du har alltså inga pengar?
- Jo, på pokerkontot?
- Har du allt du äger på pokerkontot?
- Ja?
Och det är då jag känner att jag helt plötsligt får ett litet överläge igen.
- Då kan man ju säga att du är pank för pengar på ett pokerkonto är ju bara playmoney innan du fått ut dem, hävdar jag.
Det tycker en lillebror var väldigt dumt sagt. Då säger jag, att har man inte ens råd att ta tåget till Lund utan att låna pengar av farsan så spelar det ju ingen roll om man så har flera hundratusen på ett pokerkonto någonstans på Malta.
Till sist ballar en lillebror ur och börjar citera Ken Lennaard att min skit stinker och att jag är en humla som tror att jag kan flyga. Sen frågar han om jag har överdosat på hybris-pulver?
Då skrattar jag. Och så skrattar han och mumlar något.
- Va? frågar jag.
Då svarar han:
- Din mamma!
Då svarar jag aggressivt:
- Din mamma är min mamma!
Då flinar han så att snusen sticker fram och väser:
- Jag är världens bästa headsup spelare.
Och då blir en storebror tyst en stund. Vet inte om han ska känna sig hotad eller stolt. Men till sist bestämmer han sig för att vara stolt. Lillebror kan få känna sig stor ett tag. Jag kan lära honom hur livet fungerar efter hand...
Vi börjar i sommar. Då ska jag visa hur man erövrar världen i Vegas. Med resväskor laddade med för lite snus. Långt bort från ett pojkrum.
