Mello & damfotboll
Så var det dags att torka gruset ur ögonvrån och vakna upp till ännu en söndag.
I går var en bra lördag. Mello-fest och hela köret. Jag ser mig själv som lite av en expert på området faktiskt. Inte bara för att jag har jobbat runt spektaklet i två år som journalist utan för att jag har grymt bra koll på musik.
Eller nä. Det är inte alls därför.
Det handlar om att jag har en kompis som heter Opiktern som gör allt för att tjäna stålar. Och under Melodifestivalen överträffar han sig själv och lägger all vaken tid på att hitta de rätta oddsen. Jag brukar bara följa honom helt enkelt.
Men. Det finns alltid undantag som bekräftar regler. Som i går. Optikern tippade tidigt Robin (efter hans första framträdande som ledde till andra chansen) som vinnare till hela 40 gånger pengarna. Problemet var att jag var ännu tidigare ute. Jag trodde att han skulle gå direkt till final och fick 15 gånger porslinet på vinst i hela skiten innan Robins första framträdande.
Sen ångrade sig Optikern när det närmade sig final. Då började han följa pöblen och stoppa in på storfavoriten Yohio (1,85). Och storfavorit-dubbeln Yohio-Ralf (1,95-3). Jag såg inte värdet i att spela på en så stor favorit i en så jämn tävling och vägrade sätta en enda krona på Yohio. Fortsatte med Robin i stället.
Så gick han och vann i går. Tänk vad lite pengar kan göra med en. Jag tror jag skulle kunna stå och skrika mig hes till backhoppning också om jag bara hade satsat lite stålar.
Det hela ledde till att jag tog med mig lill-syrran och Norrländskan på en barrunda. Som pokerspelare är lördagar den sämsta dagen att ta såna rundor på. Det är helt värdelöst att vara trött under söndags-grinden. Men i dag får det vara värt det.
På tal om pokerspelare och barrundor funderade jag precis på vilken spelare jag helst skulle ta en runda med för tillfället. Rundor bör tas med personer som man kan utbyta någon slags intressant konversation med. Folk med intressant kunnande och/eller en massa åsikter. Åsikter som helst går emot mina egna.
Det är ljummet att ha kompisar som håller med om allt man säger. Så det har jag aldrig haft. I stället har det varit hetska diskussioner om allt och alla. Det är så man lär sig saker och kommer till nya insikter.
När samma hetska diskussioner görs i skrift blir folk dock livrädda för att råka trampa folk på fötter och tår. När ironi görs i skrift tar folk illa åt sig.
Jag tycker det är olyckligt med människor som känner sig personligt kränkta när man inte håller med dem i sakfrågor. Jag håller inte med min närmsta vänner i sakfrågor. Så varför bli kränkt?
Just nu skulle jag nog vilja ta en runda med Ken och prata om hans förlegade syn på damfotboll. Han tycker det är stor humor att damlandslaget i fotboll förlorade mot ett pojklag med 16-17 åringar. Att det bevisar att damfotbollen håller ännu lägre nivå än han trodde.
Som om damtennisen i världen skulle hålla en låg nivå bara för att en kvinnlig världsspelare förlorade mot en medelmåttig 17-årig kille?
I poker kan tjejer och killar tävla på samma villkor. I fotboll och tennis gör vi det inte. Det skjuts, springs och servas olika hårt och snabbt. Av naturliga orsaker.
När jag spelade fotboll i Eksjö för många år sedan fanns det alltid ett gäng gubbslem på läktaren som skrattade åt damerna. De förstod inte varför de ens skulle få några träningstider så dåliga som de var. När jag var 15 år mötte mitt pojklag damlaget. Efter 30 minuter stod det 7-0. Gubbslemmen stod vid sidan och skrattade åt tjejerna. Hånade dem rakt ut precis som en portugis som satt en 2-outare på rivern.
Jag ville spy på gubbjävlarna.
Jag hade dubbelt så mycket muskler som tjejen jag mötte på innermittfältet. Jag sprang dubbelt så snabbt och sköt tvådubbelt så hårt. Som 15-åring gjorde jag mina första matcher i A-laget. Var det en rättvis värdemätare för damlaget att möta oss? Absolut inte. De gjorde det för att utvecklas. Och blev hånade för det.
Så varför vill så många män jämföra dam- och herrfotboll när det knappt är samma sport? För att de ska få känna sig lite bättre förstås. Mysa lite. Skrocka lite över sin överlägsenhet.
Att håna damlag som förlorar mot pojklag är inget annat än riktigt gubbigt. Eller bara okunskap om vår mänskliga anatomi. Gubbarna klagar på att tjejerna är kassa. Och när tjejerna då söker nya vägar och vill bli bättre genom att möta killar - då blir de hånade. Logik?
Ja, det finns försås annat man kan prata om under en barrunda. Men man måste ju börja någonstans. Logik är en bra start...
Vilken pokerspelare skulle ni ta en runda med?
