Iremarks ande
Jag skyller det mesta på Mats Iremark.
Inte bara en, utan flera timmar, spenderade jag i hans berömda flippskola innan avresan till Stockholm. Han sa citat: "Nu är du redo pojk. Inget kan gå fel. Min ande kommer att vila över dig. Flipparna kommer att vara på din sida. Mot Nordic Masters. Jag köper 10 procent."
Full av självförtroende fick jag dag 2 in stacken med QQ mot Simon Perssons AK. Iremarks skugga fladdrade över bordet. Jag var inte ens orolig. Det kändes inte ens jobbigt när floppen kom KKJ. Två outs har aldrig varit för lite för Iremark.
När turn blankade började jag tycka synd om Persson. Alltid jobbigt att bli tvåoutad på rivern, tänkte jag.
River. En vissen femma. Jag förstod först inte vad som hänt. Kollar på dealern med menande ögonen. Som när man var liten och fått alla julklapparna, men det där man verkligen önskade sig inte hade blottat sig under något inslagspapper. Alltså måste farsan ha gömt det bästa paketet någonstans. Som en överraskning.
Men det hade han aldrig...
Funderar på om jag skulle fråga dealen om han verkligen inte hade glömt att bränna något kort? Hade det hela gått rätt till? Det var ju för farao min första flipp för hela stacken i hela turren! Minst tre avgörande flippar hade Iremark garanterat.
Hans ande sågs inte till längre. Den hade fladdrat ner för kasinots trappor och bort i natten. Jag tvingades följa efter.
Men det finns alltid de som har det värre. Min vän Långben var och kollade på sitt favoritlag HV71 i veckan. 6999 personer satt alla med ögonen på den spännande matchen. En person hade dock precis köpt en påse Ahlgrens bilar och gav nu all sin energi åt att få upp den. Långben har svårt för knepiga förpackningar...
Plötsligt viner pucken ut över plexiglaset. Det går ett sus genom publiken samtidigt som Långben stirrar idogt på innehållet i påsen han just lyckats få upp.
Pucken träffar honom rakt på det heligaste. Rakt på klockspelet.
Långben ger ifrån sig ett råmande läte och fladdrar i ren reflex i väg med godispåsen så att bilarna bildar en fontän ut över läktaren. Han vill sjunka under jorden. Men smärtan är för påtaglig för att låtsas som om det aldrig hänt.
I pausen fick han dock TVÅ nya bilpåsar som kompensation.
Det ryktas om att det var till Jönköping som Iremarks ande hade tagit sin tillflykt. Det kan ju förklara varför Långben ändå gick plus på affären. Förutom pungsmärtan då som är svår att värdera i antal godispåsar...
Jag gissar att ingen är fullkomlig. Och någon måste vare regeln som bekräftar undantaget. Det hjälper ju dock inte mig. Jag skyller fortfarande det mesta på Mats Iremark....
