"Åh, en damknekt!"
Det känns som klientelet som spelar poker här i Stockholm är bredare än i Göteborg. I går satt jag vid ett cashgame-bord med 5-6 personer som var över ett halvt sekel gamla.
Jag vill på intet sätt säga att äldre är sämre pokerspelare än yngre. Men utan att veta något om motståndet så sätter jag mig gärna vid ett bord med hög medelålder. Det bord jag satt vid igår kan jag tänka mig att räffla marker vid livet ut.
Det pratas ju om att man måste vara en bra pokerspelare för att överleva på poker. Men ibland, som i går, räcker det att vara minst dålig.
Det var ett sånt där bord där man kan sitta och folda i fyra timmar. Helt plötsligt vaknar du upp från de döda trebetar 32bb och får fyra syn! Det spelar liksom ingen roll vad de tror att du har för hand eller om du så har suttit och foldat i tre år. De tittar ner på en QJ och tänker "Åh, en damknekt. Den ska spelas!"
Egentligen gäller det bara att träffa någorlunda och sedan våga värdebetta härifrån och ända in i evigheten. Värdebetta så hårt du vågar med halvdana toppträffar och andrapar. Beta hela vägen för du kan få syner du bara trodde skedde i pokerhimlen.
Och jag förälskar mig lätt i de där gubbarna som sitter och klagar en hel kväll över att de inte får några kort. Så när de äntligen får något de vill höja med så slänger de in en 24bb-raise i en limpad pott. Någon frågar:
- Varför gör du så, vill du inte ha syn?
- Jag har kungkung, ska jag ge dig en gratis flopp så du kan träffa och dra ut mig, blir det engagerade svaret tillbaka.
Dessutom tycker jag det är intressant att prata med äldre människor, särskilt från andra kulturer. Det berikar mig. Och i dag får jag inte den chansen så ofta, vilket är synd. Pokerbordet ger en chanser att bli rik på så många fler sätt än i pengar.
Jag spelade ett sidoevent också: 5500kr Texas. Hur det gick i det går att läsa i . Man kan väl kortfattat sammanfatta det med att jag fick lära av en världsstjärna...
I övrigt träffade jag otroligt många trevliga människor. Snusarn, rosjon, Nisse, riverjack, en ny bekantskap vid namn Carl och många andra. Många "Linneor" fanns det. Det tackar jag för.
Snart blir det CC igen. Nu lär jag väl backa ikväll bara för att jag beskrev det som så enkelt i går. Men det är också en av tjusningarna. Man är sin egen största fiende och ska alltid vara ödmjuk inför uppgiften. Snart kommer det alltid någon som är mindre dålig än du själv...
