Saknar ni spelkvittot?
De där spelkvittona. Jag brukade ha dem i i ett speciellt fack i plånboken. Jag hade kunnat kalla det för spelkvittofacket. Men nä, det var bara ett speciellt fack. För spelkvitton.
Fast spelade man på hästar så kallades det ju för bong. När jag var 11-12 år hade jag faktiskt hyfsad koll på de där fyrfotingarna. Spelade dagens dubbel för 10 spänn varje vecka. Sa att jag spelade åt farsan i spelbutiken.
- Men är inte du pastorns pöjk?
- Jo, men pastorn gillar guds alla skapelser. Särskilt hästar...
Jag fick följa med mormors fantastiska gubbe Sture, det närmsta jag någonsin kommit en morfar, på Åby travet en gång. Det var bättre än Liseberg. Känner än i dag pirret i magen av att stå och skrika sig hes på en häst man aldrig hört talas om. Och vara helt lyrisk över att just den kusen som jag valde ut faktiskt vann. Lyrisk ända till Sture förklarade att han hade spelat plats, inte vinnare, på den hästen så att vi bara fick pengarna tillbaka, typ.
Han var en feg spelare Sture. Och den fegheten har, tack och lov, kommit över även mig. Men han var en jädra mycket coolare gubbe än jag någonsin kommer bli annars. Han rökte pipa ibland. Och var trots en senig kroppshydda stark som en oxe. Sture brukade hjälpa till att bära pianot när vi flyttade. När han dog, dog också mitt intresse för trav.
I högstadiet spelade vi på hockey och fotboll. 10 eller 20 spänn spelkvittot. Ja, herregud vad vi spelade. Alla gjorde det, varje dag. Trots att ingen hade åldern inne. Jag är helt säker på att en del av mina tonåriga kompisar snodde pengar hemifrån för att ha råd att spela vidare. Och jag tror personligen att jag var mer torsk på spel då än jag någonsin varit senare. Varena krona gick åt till att spela på oddset.
Det där speciella facket i plånboken var helt överfullt. Jämt. Mestadels med förluster.
I dag kan jag undra hur farao alla kunde få lämna in sina spel? Vi var ju minderåriga hela bunten? I dag är kontrollerna hårdare, straffen tuffare för spelbutikerna. Tror inte att vi hade lyckats lämna in så många spel live längre. I dag går de unga inte runt med en massa spelkvitton i fickan. För samhället har gått framåt, eller?
Nä. För tillfället är det lättare än någonsin att spela för minderåriga. Öppna ett spelkonto i farsans namn och vips så ligger hela spelvärlden för dina fötter. Nu finns det dessutom fler spelalternativ än det någonsin gjort tidigare.
Jag undrar hur stort mörkertal av minderåriga spelmissbrukare det finns där ute? Jag undrar hur spelbolagen tacklar dessa problem? Går det?
Jag minns ju själv hur sjukt spännande jag tyckte att spel var när jag var tonåring, och den världen har ju inte blivit mindre intressant i dag...
Förutom travvärlden då. Men det beror ju mest på att Sture inte finns längre. Och att jag aldrig besökt Åby efter den där sommarkvällen då Lennart Forsgren segrade med hästen jag valde ut. Och vi vann pengarna tillbaka.
Han var ingen riktig gambler Sture. För när han vann pengarna tillbaka tog han ingen ny lott. Vi gick hem till mormor och drack Loranga istället...
