Texterna som aldrig skrevs
2012 är över och jag tänker på alla pokertexter som jag aldrig skrev. De har varit många.
Jag är inne på mitt femte år som pokerbloggare. I bland tröttnar man på sig själv. På ältandet. Då är det bättre att ta en paus än att mala på med texter som man själv finner ointressanta. I stället har jag skrivit en del för privat bruk, ett par texter kanske kommer fram till ytan i framtiden. Om inte annat så är det alltid bra för minnet att skriva ner händelser och personer som skiner upp världen lite.
Däremot är jag stolt över att ha producerat 52 pokerkrönikor för Svenska Spel i år. Jag minns hur diskussionen gick i början av året då jag valde att hoppa på båten SvS. Personer som jag inte ens känner verkade arga på mig. Men jag har aldrig haft ont i magen över det. När jag ser tillbaka på de senaste 12 månaderna kan jag konstatera att samarbetet varit det bästa som kunde hända mig rent yrkesmässigt. Det har varit otroligt kul och inspirerande.
Jag har bland annat fått spela in nio avsnitt av Dybban flyttar in och träffat nio unika personligheter. Utan att avslöja för mycket kommer det nog bli fler nästa år. För nu står det klart att jag kommer fortsätta arbetet med SvS även under 2013.
Men alla pokertexterna då? Jo, även detta år kommer en del aldrig att skrivas. Som de flesta så vill jag inte upprepa mig själv i all oändlighet. Jag kanske inte är den som försöker flyga högst rent pokermässigt. Men när det gäller journalistiken runt pokern får vaxvingarna gärna smälta när jag närmar mig solen.
Poker spelar jag för pengarna, alla möten, skratten. Journalistiken ger mig något annat. Någon slags inre tillfredställelse. Ett hål som pengar aldrig kan fylla. Den ger mig en verklig mening.
Det är inte skandalerna eller de stora vinstsummorna som får det att kittlas i magen på mig. Mitt sidospår i år är att på något sätt gestalta människan. Och gamblingvärldens olika sidor. De ljusa. De mörka. De som fallit i skugga. Något som kan stå i kontrast till de lite mer humoristiska flyttar in-avsnitten. Drömmen är en dokumentärfilm. En film där jag och min medprodcuent får bestämma allt själva. Kanske stannar allt vid drömmande. Men om några veckor börjar vi filma.
Vad som än händer så får jag chansen att utmana mig själv. Och när man gör det så utvecklas man. Vare sig det gäller poker eller något annat.
Men först ska jag slappa klart i den oförstörda världen uppe i norrländska Ruskträsk...
Jag önskar er alla ett riktigt gott 2013!
