Jarne
I går var jag och lunchade med Jarne. Jarne håller på Elfsborg, men är annars hur trevlig som helst. Vi lärde känna varandra i somras under Vegasvistelsen.
Det är sånt där man får gratis av att spela poker. Att träffa de där människorna som man annars aldrig hade träffat. Hur troligt är det att jag skulle luncha med en medelålders Jarne som jobbar på Försäkringskassan annars?
Som sagt, han gillar fotboll och brukar åka på diverse fotbollsresor. Tyvärr tar han en del felbeslut när det gäller fotbollen ibland, Elfborg är inte det enda.
Nyligen var han till exempel i Berlin för att kolla bragdmatchen Tyskland-Sverige i VM-kvalet. När det stod 3-0 och tyskarna ägde upp de blågula som Greg Merson skulle äga upp mig vid ett pokerbord, så sa Jarne:
- Blir det 4-0 så går jag hem.
Det blev 4-0.
Jarne gick hem.
Och missade den största svenska upphämtningen av ett svenskt landslag någonsin. Matchen slutade som ni alla vet: 4-4.
Jarne vill inte verka bitter. Men han är bitter. Jag tyckte så jädra synd om honom när han berättade, men kunde inte hålla mig för skratt heller för berättar så gött. Han får vara glad över att han drog livets vinstlott och får vara Jarne i stället. Man kan inte ha tur jämt.
Plötsligt hade vi lunchat i två timmar. Det kändes som en kvart. Så fungerar tiden med vissa människor. Såna människor ska man hålla fast vid.
Edit: I övrigt ny ute om vår nya världsmästare Greg Merson. Om ännu ett film-manus.
