Vi på trappan
På den tiden fanns det inga problem. Berlinmuren hade fallit och vi spelade fotboll på rasterna. Vi var bara 8-9 år, men höll ihop som om vi känt varandra en livstid.
Jag sitter längst ner till vänster. Skor med kardborrband. Jag ville alltid köpa med snören. Men farsan lyckades ständigt övertala mig. "Du vet ju att du kommer snabbare ut på rasten om du inte behöver knyta."
Det var vi: 82:orna. Jag trivdes alltid som en 82:a. Och det där gänget på trappan kommer alltid finnas där i en egen liten grop i hjärtat. Även om jag knappast kan påstå att jag känner någon av dem i dag. Jag flyttade från Filipstad några år senare, de blev kvar. Det är skitsamma nu.
Jag minns er alla som om vi träffades i går vid den instängslade asfaltsplanen. Var och en av er har jag en speciell historia med.
Han till höger om mig heter Per. Han: lärarns pöjk. Jag: pastorns pöjk. Fina pojkar.Vi snattade en porrtidning på macken när vi var nio. Såg ett par jättestora bröst på ett omslag. Aldrig sett något liknande. Världen stannade. Per stoppade hela vidundret under tröjan och jag sprang. Sprang för mitt liv medan Per blev tagen på bar gärning. Efter ett par hundra meter fick jag dåligt samvete för att ha lämnat min polare i sticket och gick tillbaka till macken.
Våra föräldrar fick reda på allt sen. Men den officiella versionen var att vi snodde en Kalle Anka-tidning. Jag förstår än idag inte vad vi skulle med porr till? Vi var nio år! Och hur kunde någon gå på det där med Kalle Anka. Jag prenumererade ju på den...
Efter det trodde jag mitt liv var över. Jag var en tjuv och skulle aldrig kunna tvätta bort den stämpeln från mitt unga samvete. Hur skulle jag kunna få jobb med en sådan bakgrund?
Men livet var ändå lyckligt. Både farmor och farfar levde. Vi seglade på somrarna. Ankrade vid små öar i skärgården. Spelade yatzy i solnedgången. De somrarna finns det inget Las Vegas i världen som kan knäcka.
Pengar hade jag gott om också. Jag sålde jultidningar på vintern och fröpåsar på våren. Det var mest syföreningstanterna i kyrkan som köpte efter att farsan hetsat dem lite. All förtjänst sparade jag i en stor hästhandlarplånbok som jag ärvt från morfar. Jag var rikast i familjen, med råge.
Sen kom hockeybilderna. Då blev jag besatt och investerade varenda krona.
Lintotten med fotbollen i knät heter Sammy. Han var bäst i stan på hockey. En sommar fick han vara med på ett träningsläger med självaste Wayne Gretzky. Det fanns inget som kunde slå det då. Hade han varit några år äldre skulle han fått ligga med vem han ville. Killarna inkluderat. Sammy var vår fixstjärna.
Sen var det Johan, Gary, Ekan, Rehn, Wessner, Putte, Daniel, Jonas och Henke.
Ibland kommer de smygande en eftermiddag. Ibland golvar de mig som ett knytnävsslag om natten. Alla minnen. Alla ansikten på trappan.
Vi var födda 82. Fortfarande barn. Ändå kände jag mig så mogen. Så levande. Har jag någonsin varit så levande?
Farmor och farfar finns inte längre. Inga segel hissas. Men man får försöka se det positivt. Trots fadäsen med porrtidningen så löste det sig ju ändå med jobb till sist. I pokerbranschen är det inte så noga med bakgrunden...
