Lapproffe & Digestivekex
Jag har alltid haft en förkärlek för goda debattörer och förhandlare. Som min överlägsna favoritkaraktär i Game of Thrones, dvärgen med den knivskarpa tungan, Tyrion Lannister. Half the man, twice the brain.
Ibland räcker det dock inte med ett intellektuellt överläge för att avgå med segern. När fienden spelar smutsigt kan vem som helst stryka med. En del slag går helt enkelt inte att vinna. Kanske för att man måste ge upp vissa saker för att vinna något som är viktigare...
Jag vill inte jämföra Lapproffe med Tyron Lannister. Men jag måste ändå göra det. Inte på grund av kroppshyddan. Utan intellektet. Aldrig har jag stött på en större stilist inom pokervärlden. Aldrig har jag stött på mer hjärna blandat med humor.
Visst. Han kan vara smutsig i mun. Men hade han fått samma plats i våra hjärtan om han använt sig av skolsvenska? Hade han orsakat samma oreda om han inte var en störig jävel?
Ingen kan säga att Lapproffe är en galning i skogen längre. Det har han bevisat med sina profetior om och om igen. Han har mer koll på pokervärlden än vad vi har en aning om. Betydligt större insikter än jag själv. Med det menar jag inte att ALLT han skrivit varit rätt. För det är jag inte kapabel att yttra mig om.
En del av dem som fått smaka stora slevar av hans skit ser jag som mina vänner. Men efter ett tag har man förstått att gubbjäveln bara levlar oss. Skojar. Driver med etablissemanget.
Och är det någon värld som mått bra av att tas ner på jorden ibland så är det väl pokervärlden?
Mig får Roffe kalla kotlettfrilla resten av sitt liv. Det känns som en hederssak att få ett personligt smeknamn av lappgubben.
Kan det vara ett sista bevis på att Lapproffe varit rätt ute i sina svador mot pokersverige när folk lagt ner tid på att hacka hans blogg, dator och mail? För vem skulle orka lägga ner arbetstimmar på sånt om allt han skrev var rappakalja och rena lögner?
Det är med ett sorgset hjärta jag tar del av nyheten att gubben inte tänker blogga om poker mer. Inte för att jag tror att han alltid haft rätt. Utan för att det kommer att saknas något. Något viktigt. En störig jävel. En störig jävel som skrivit de mest underhållande texterna pokersverige någonsin har sett och kommer att se.
I morgon drar andra säsongen av Dybban flyttar in i gång. Min drömgäst, även under de första fem avsnitten, var Lapproffe. Mannen. Myten. Han har dock vänligt men bestämt tackat nej. Och jag förstår honom. Han vill inte vara en del av pokersverige längre. Att få skit själv för att man har obekväma åsikter är inga problem för lappen. Men när fienden ger sig på dem han bryr sig om. Då får det vara. Då spelar det ingen roll om man har rätt eller fel. Vissa slag är helt enkelt inte värda att vinna.
Som när jag och Norrländskan var och handlade i dag. Vi stod vid kakorna. Norrländskan ville ha Digestivekex. Jag tog fram Eldorados Digestive för 7:95. Hon nöp de brutalt övervärderade original-Digestive för 18:95. En sekund senare var förhandlingen igång och jag visste att mina argument var svårövertalade.
- Dina är ju mer än dubbelt så dyra. Och de smakar ändå likadant! hävde jag ur mig.
Jag gick på knock direkt med mina tyngsta slag och förväntade mig omedelbar underkastelse.
Norrländskan stod tyst en sekund. Tittade ner på sitt Digestive-paket. Det såg ut som om hon vägde sina ord i skallen innan hon tänkte presentera dem. Till sist: hon formade munnen. Men inga ord. Bara en tunga som, med hjälp av läpparna, formade ett pruttljudd så högt att kakavdelningen stannade upp.
Jag sa inget mer. Jag visste att allt var förlorat. Vi gick hem med de dyra kexen. I bland vinner helt enkelt inte rätt sida...
Jag har dyra Digestive i skafferiet. Men ingen har dött. I fortsättningen njuter jag av Lapproffes texter här i stället. De handlar bara inte om poker. Men en dag kanske om dvärgar?
För i dag tror jag Roffe bryr sig lika lite om pokersverige som jag om Digestivekex. Vi förlorade var sitt slag. Men vann förhoppningsvis något viktigare.
