Rödblå besöker plåtburk
På tal om Bukowski. Om att det där fula kan vara det vackra. I helgen tog jag med mig farsgubben ut till Hisingen för att kolla på fotboll. Vi är båda hängivna Öis:are, men det kan väl inte skada någon att åka ut till Rambergsvallen en fredagkväll och kolla på BK Häcken?
Jag har inte mycket till övers för våra andra stadslag som Gais och IFK, men Häcken är det svårt att tycka illa om. För det första spelar de fotboll i en orange plåtburk som påminner om något som byggdes i en öststat på 80-talet. Man liksom måste hysa sympati med ett lag som spelar fotboll på en så ohyggligt ful arena.
Och man måste hysa sympati med ett lag som, med näbbar och klor, får slåss om sponsorintäkterna mot anrika klubbar på nybygda arenor. En klubb som kämpar för att få publiken att strömma till trots att de nu blivit ett av landets bästa och mest sevärda fotbollslag.
Och det går inte att hysa agg mot ett lag vars supportrar kallar sig getingar och kommer till match med vingar på ryggen...
Det var faktiskt en fröjd att åka till Rambergsvallen. Trots att Häcken gör flest mål i hela Allsvenskan och krigar om guldet så var det luftigt och fridfullt i bänkarna. Ingen trängsel.
Sen var det korven.
När man är van vid superfräscha, på gränsen till för perfekta, Gamla Ullevi ses den här korvmojjen på Rambergsvallen som genuin och vacker. Lite rost och så. Men 25 spänn för två korvar. 20 loppor för TVÅ påsar Ahlgrens bilar. Som att vara på Ikea. Så jädra vajjert.
Så jag passade på att bjuda farsan på middag. Han älskar korv så vi högg två direkt. I pausen frågade han:
- Ska vi inte ha en korv till?
Hur ska man kunna säga nej til en gammal man. Mera korv. Och två påsar bilar. Vad mer kan man begära?
Ja, jädrar vad han mölade i sig...
Matchen var, som vanligt, målrik när Häcken spelar. Det gjorde inte ont att pricka in slutresultatet 5-2 till det högsta odds jag någonsin vunnit på. Även farsan klonkade sin trippel på Lången och tripplade sin 50-lapp. (Han är modest, men hängiven när det kommer till spel.)
Efter matchen var kvalitetstiden med farsgubben inte över. Vi begav oss mot kasinot för lite cashgame. Cosmopol i Göteborg firade 10 år så stället var fullmatat. Fick plats på ett 20/20 bord till slut medan farsan slog sig ner på 10/10.
Efter någon timma inträffade en intressant hand för min del:
Jag hade då fått upp stacken från 4k till 5500 kronor på ett riktigt lattjolajbansbord. En kille i mittposition höjer till 120kr, får en syn och jag kikar ner på 97s. Jag tar en syn i position och hoppas på en brutal bräda.
När det kommer till big blind, som har gått bra och har 8-9k i stacken så har han inga blå hundramarker kvar utan slänger i stället in en svart tusenmark över sin tjuga för att syna. När det ligger två marker så räknas det dock som en raise, vilket han snabbt blir varse om. Han ser inte något vidare nöjd ut med situationen.
Det foldas fram till mig. Frågan är nu: vad göra???
A) Folda
B) Syna
C) Höja till 2300
D) Gå all in
Kom gärna med tankar och reflektioner. Finns det till exempel någon etik och moral i detta läge?
Två timmar senare drog vi oss hemåt. Farsan glad som en nötskrika efter att ha plussat 1500 spänn.
Men. Rambergsvallen i all ära. Det är i kväll det gäller. Örgryte spelar seriefinal i divsion 1 södra hemma mot Lund. Jag och Optikern kommer att finnas på plats. Det kommer att skrikas. Hoppas enfota. Drickas svart kaffe. Tjötas med de gamla gubbarna på ljugarbänken. Och hejas!
Jag gillar Häcken, men de kommer aldrig att få mitt hjärta. För det är rödblått.
