19.15 - 20.15
De flesta hotell här har sina specialiteter. Något som de är extra bra på, som gör dem unika. I den stenhårda konkurrensen här så är det en nödvändighet.
I går upptäckta jag för första gången Mandalay Bays specialitet. Skybaren Mix, på 64:e våningen, med utsikt till världens ände. Då det var Mattias och Norskans sista kväll här kändes det som en perfekt avslutning.
Lägg gärna märke till Mattias. Det finns inget mellanting när han är med på foton. Antingen använder han hela spektrat av ansiktsmusklerna för att gestalta en brunstig älgtjur. Eller så rör han inte en min så det mer liknar en ansiktsförlamning.
Mix är skönt för här finns det inte någon överfrän dj som spelar RnB på 5000 decibel. Här kan man föra ett samtal. Andas. Ha det gött.
Här, och ingen annanstans, ska man vara när solen går ner bakom ökenbergen. Solnedgångar är ju generellt vackra men den här blev något alldeles extra. Under en timma händer det något med staden. Hotell efter hotell börjar lysa upp. Lampa efter lampa tänds på strippen. Det är en häftig förvandling att skåda över.
19.15.
20.15.
Jag var så nöjd där jag satt med min 6-dollars Heineken. Ibland behövs det inte mer än en kall öl i en varm kväll ackompanjerad av en vacker utsikt och goda vänner. Ni ser, jag är en mycket enkel ung man. Jag begär inte mer av livet.
Det var nästan så att känslorna började svalla när jag satt där uppe. Vad gjorde lilla jag här? Och inte blev jag mindre känslosam när Mattias tog fram en present till mig. Det är en av de finaste presenter jag fått.
En cardprotector med ÖIS-emblem. Jag ska bära med mig den resten av mitt liv.
Efter vistelsens godaste middag blev vi pokersugna. Då alla skulle kunna vara med och ha trevligt drog vi till låg-limit-kasinot Bills Gamblings Hall och lirade en 30-dollars turre. Jarne, Hogge och Andy slöt också upp efter att Hogge precis blivit hypnotiserad och lämnad gråtande på scen i en vad jag förstod fantastisk hypnosshow på Planet Hollywood. Hogge drog även upp på kareokiscenen under kvällen. Där gick han all in och körde klassiska souldiva-manér och bjöd även på en oväntat bra sångröst. Snacka om att ta vara på sin Vegas-vistelse. Inget sitta på rummet och dricka varm mjölk direkt. Toktrycker på gilla-knappen.
Med ett fält på 40-talet spelare gav min nya cardprotector en helt ny dimension till mitt spel. Jag sopade banan med allihop och vann. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka denna vinst? Kanske att jag borde hålla mig till 30-dollars turrar? Höga på livet hoppade vi på en till 30-dollars klockan 02.30 på natten. Är det inte fantastiskt att det anordnas liveturrar med den starttiden?!
Där fick jag se mitt set förnedras av Norrländskans runner, runner färg och jag åkte ut tidigt. Den blonda kom dock tvåa till slut, så vi fick vara nöjda ändå.
Behöver jag säga att jag sov större delen av nästa dag? Jag drömde om solnedgångar. Och ÖIS.
