Ett event rikare. Eller fattigare...
Vi åkte till Rio tidigt för att slippa stress. Det är alltid en speciell känsla inför ett WSOP-event. Man vet att det är det finaste. Pokerbolagen kan komma på hur många tävlingsserier som helst. Ingen kommer att kunna mäta sig med det här.
Norrländskan var uppklädd i sina sponsorprylar. En speciell känsla att faktiskt känna att man inte bara representerar sig själv när man är här, utan även sitt land.
Med stadiga steg på väg mott sitt första WSOP-event. Inte konstigt att ett pojkväns-hjärta klappade några slag extra.
Vi åt lunch. Tog den vanliga nervös-pissen. Mattias peppade Norrländskan. Han är bra på sånt.
- Njut bara. Ha kul!
Och jag tror faktiskt att det gick fram. Det såg ut som det vid bordet sedan.
Jag hade själv bestämt mig för att spela hyfsat ABC i början. Men av någon anledning har jag nästan aldrig karaktär att följa en plan. Redan i andra handen viker jag fram JJ. Höjer till 75 (blinds 25/25, startstack 3k). Fold till knappen, en yngling, som trebetar till 250. Och vad gör man då?
Här tog jag den säkra vägen, synade, fick se en A-hög flopp och ett 600-bet emot mig. Foldade och kände mig genast missnöjd över att redan ha bränt ett högre pocket. Några händer senare försöker jag mig på att bluffa en kille med ett omslag på flopp. Han slår dock om igen och plötsligt var en tredjedel av stacken borta.
Lyckades dock samla mod. Floppar färgdrag med KQs och betar flopp och turn mot en spelare. Ger upp på river, men vinner med min K-hög. Tackar. Tillbaka på start.
Samlar sedan på mig marker med lite gammaldags grindande. Spela position. Trebeta lite. Allt kändes rätt lugnt. Som vanligt i dessa billigare events var motståndet av kraftigt varierande karaktär. Många håller extremt låg klass, medan andra så klart är vassa. Mitt bord var rätt blandat.
En hand jag tänkte en del på i efterhand var när jag höjde i tidig position med 99 till 125 (blinds 50/100, stack 3200). Det foldas till lilla blind som smackar upp det till kraftiga 600! Här har man ju inga odds att syna för set så antingen pushar man eller så synar man med en tanke om att han har AK, en hand han oftast har i detta läge, och får in det på alla floppar som inte visar just ett ess eller kung.
Det känns dock alltid som det slutar i någon förbannelse i sådana här lägen. Ställer man har motståndaren givetvis AA och snapsynar. Och foldar man visar han 87s med kommentaren:
- It's my favoritehand so I hade to play it...
Jag lade mig preflopp. Fick aldrig veta vad han hade, men det kändes som en korrekt fold i längden då det i såna lägen känns som noll procent bluff...
För att göra en lång historia kort. Efter några timmars spel höjs det från tidig position till 2,5BB. Knappen, en skäggig herre som spelat virrigt och konsitgt synar. Jag sitter på big blind och får se en billig flopp med 87 i klöver. Floppen kommer fina K87 med två ruter. Jag checkar. Ursprungshöjaren betar ut dryg halvpott. Knappen synar. Det ligger nu cirka 2k i potten. Jag har nästan 4k. Då det är en dragig bräda ser jag det som ett bra spel att överställa all in. Inte minst då det ser ut som om jag har ett drag.
Blixtfold av förstakillen. Skägget på knappen går in i tanken. Han har flytat till sig en 6-7k sedan tidigare. Till sist kliar han sig i huvudet och säger:
- You're on a draw, och skjuter in marker.
Jag blir rätt nöjd då jag ser hans 1010. Bra syn...
Turn 3. Skägget väser ut:
- King!
River kung. Får bara ur mig ett "sick!" och lämnar bordet.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Då fick jag i alla fall möjlighet att följa Norrländskan på närmare håll.
Det är inte i närheten lika nervöst att spela själv som att följa någon som man hejar på. Träffade snart Mats som precis bustat eventet också så jag tog en behövlig öl med honom för att lugna nerverna. Norrländskan gick nämligen helt ok och hade upp mot 5k när jag tittade till henne första gången. Tyvärr kom det två damer på flopp när en herre synade hennes AA-trebet med QJ, så hon tappade en del innan hon lyckades monsterfolda på turn.
Jag var tvungen att ta en whisky också för att kunna fortsätta railen. Norrländskan jobbade åter upp sin stack. När hon fick in det med QQ mot A10 skrek jag som en uppjagad spelarfru. Två tior på flopp tystade mig dock. Ändå: hon var kvar.
Timmarna gick. Snart blev det middagspaus med Andy, som precis bustat, Mattias, Mats och ett gäng Göteborgskillar. Norrländskan är den enda i gänget som har överlevt. Lite pepp igen.
Tillbaka i Brasilia-rummet igen stod vi nu en hel manskör och hejade på en nu något shortstackad tjej. Plötsligt pushar hon 10-15bb med Q7 i hjärter. Syn av en rätt shortstackad Britt som har AK. Floppen QJ7 får oss att hojta i falsett. På turn förbättras dessutom tvåparet med ett färgdrag. River visar dock en av motståndarens tre outs, en svart tia för nötstege. Inte ens när man drar ut får man dra ut...
Tråkigt, men Norrlänskan kändes inte allt för besviken. Hon hade haft roligt och kände att hon hängde med i spelet. Dessutom hade hon ju bara betalat 15 dollar för hela skiten, så det är klart hon ska vara nöjd.
Hon var ett WSOP-event rikare. Jag var ett fattigare.
