Önskar jag var packad!
Jag brukar inte vara så noga med packningen. För det mesta fixar jag det på morgonen, någon timma innan jag drar. T-shirts, en skjorta, kalsonger, tandborste, deo och finskor om det känns rätt och nöden kräver.
.
Men den här gången är det annorlunda. Jag vet inte hur jag ska gå tillväga då jag ska vara borta i en månad. Vafarao, har jag ens 30 par kalsonger utan hål? Ska jag ta med mig två skjortor nu, eller sju? Hur funkar det med tvätten på hotellet?
.Och även om det är 45 grader utomhus så är det alltid minusgrader inne på alla kasinon( förutom O´Sheas som faktiskt inte har några väggar ut mot gatan). Så det krävs lite varmare kläder också, även om man känner sig som en idiot när man traskar runt med en hoodie i näven på väg till nåt kasino på strippen. Just då känns det lika troligt att man kommer ha någon användning för tröjskapet som att helvetet fryser till is och återföds som jultomtens trädgård. Tio minuter senare sitter man och hackar tänder på grund av alla miljoner AC:s och bannar sig själv för att man inte tog med sig en fleecefilt in till turneringen också...
.
Det är en mycket lustig värld.
,
Till råga på allt så ska man ju lämna plats i väskan för shopping också. I bland gör man fynd, ibland hittar man inget alls. Så hur ska man veta hur mycket rum som är lagom att lämna?
.
Till syvende och sist vet man ju att man alltid packar för mycket. Men om jag nu lyckas hålla nere antal kilo och faktiskt lämna ordentligt med plats i väskan för eventuella investeringar så kan man ju ge sig på att Norrländskan får nys om detta. (Hon som börjat packa en vecka innan avfärd...)
.
- Åh, har du plats över i din väska?
- Mmm, men det SKA va plats över...
- Ja, men jag kan väl bara få stoppa ner en grej.
- Nej!
- Meh, bara en, annars kan jag inte åka!
- Ok. En då...
.
Redan då vet man att den där väskan kommer se ut som en övergödd Belgian Blue inom en snar framtid och att man kommer få använda hela sin praktfulla kropp för att trycka ner den i rätt tjocklek för att få igen dragkedjan.
.
Men. Man ska inte klaga. På söndag drar vi till Vegas. I en månad! Det kommer bli fantastiskt. Även om jag varit där ett par gånger tidigare känns det surrealistiskt att veta att man kommer att vara där så länge. Kanske till och med jag har fått färg när vi kommer hem...
