Överskattat och mörbultat
Endast de ytliga känner sig själv. / Oscar Wilde
Att "vara sig själv" måste vara ett av våra mest överskattade uttryck. Det betyder ingenting. Det är något odefinierbart. Ändå har det blivit ett positivt uttryck. En komplimang. Trots att det knappast betyder att man är godhjärtad eller duktig. Snarare mänsklig. Och vi är ju alla smärtsamt medvetna om att mänskligheten har ett par brister.
Vad jag ville komma till är att jag har skrivit en text i ämnet i min alldeles egna krönikesamling på Svenska Spel.
I övrigt har jag inte hunnit spela så mycket poker, eller skriva tänkvärda alster, senaste veckan. Bara den obligatoriska söndags-grinden och en snabbvisit på Casino Cosmopol har hunnits med mellan fotbolls-tittande och filmredigering. Blev regelrätt mörbultad på CC. Torskade 12-13k (20/20) på ett par timmar. AA mot 67o (stege på river), KK mot K9o (K9 floppade triss i nior i en tvåvägspott), AJ mot J3 på en j-hög bräda (3:a på river i en 8-9k pott) och till sist fick jag äntligen in det dåligt med AKs mot AA där jag floppade färgdrag.
Jag beslöt mig därefter för att INTE vara mig själv och ta det mogna beslutet att gå hem redan två timmar innan stängning. Jag fortsatte på inledd bana och tog det hur soft som helst, skrattade åt förlusten och tänkte på att variansen ska ha sitt - det är ju en självklarhet. Väl hemma tog jag mig ingen tröst-macka utan hoppade rätt i säng för att orka upp i tid dagen efter.
Jag förstår inte varför jag är mig själv överhuvudtaget. Det är helt uppenbart att jag är en mycket bättre människa om jag inte är det...
