Jag är Simson
Jag håller på med en ny pokergrej. Med anledning av denna såg jag mig själv på film i dag. Och jädrar vilken frilla jag hade. Långt och tjockt. Såg ut som en hårsvamp. Jag som gått runt och trott att den varit rätt ok...
Det fick mig på något sätt att inse att jag har dålig självinsikt och noll koll. Och att jag måste klippa mig då jag ska på bröllop imorgon. Sagt och gjort. Begav mig ner på stan för att leta efter en salong. Boka tid har aldrig varit min grej så det var bara att hitta något drop in.
Gick klockrent. Tio minuter senare satt jag i en frisörstol och fick håret tvättat av en mörk donna. Man är aldrig fulare än när man sitter och glor in i sin blekfeta spegelbild hos frisören. Det är ett av få tillfällen då jag faktiskt kan känna mig genuint deprimerad.
- Åh, vad tjockt hår du har här bak! utropar frisören.
- Jo, ja, tack...
- Det betyder att du inte kommer att bli skallig så fort.
"Hehe. Vilken smickrare", tänker jag genast på bättre humör.
Mitt mål när jag klipper mig är att ingen ska tänka på att jag klippt mig, men att jag ändå ska känna mig fräschare.
- Hur mycket ska jag ta? 2 centimeter?
- Ja, det blir lagom.
- Men du, här framme är det inte lika tjockt, skrattar hon fram.
"Kunde hon inte bara stannat vid smickret", suckar jag i tanken.
De där flikarna kryper sakta uppåt. Det gör mig nervös. Bara tanken på skallighet uppmanar till dödsångest. Tur att jag har en frisyr som döljer det mesta. Lagom långt för att ingen ska ha en aning om vilka nakenheter som gömmer sig där under. Mitt hår. Min livlina! Min ungdomens källa! Jag känner mig som Simson vars styrka satt i lockarna.
Nöjd, nickar jag till lite i den bekväma frisörstolen. Försvinner in i dagdrömmeri. Om soldränkta stränder, palmer, den perfekta frisyren, ett framtida finalbord i WSOP i sommar, Norrländskan naken i en snödriva...
- Så nu är det klart!!
Jag vaknar till. Ser mig i spegeln. Men vad i?! Vad har människan gjort med mitt hår? Vi sa ju att hon skulle klippa av två centimeter, inte spara två centimeter! Så här kort frisyr har jag inte haft sen jag var sju år och hade igelkottfrisyr. Det ser ju för jävligt ut! Vem gav den här galningen en sax? Den här frillan måste man ju sköta om som en nyfödd om den ska överleva. Jag har gråten i halsen. Funderar på hur jag ska gå vidare med mitt liv. Hur ska jag nu kunna vara med i någon filmproduktion? Ingen kommer känna igen mig...
- Vad säger du, är du nöjd? ler hon.
- Ja, ja. Jättefint. Vad kostar det?
Klaga har aldrig varit min kopp te. Vad ska hon göra åt saken? Borsta ihop håret och limma tillbaka det? Raka av hela skiten och virka ihop en peruk av resterna? Det finns ingen återvändo. Bara tiden kan läka dessa sår.
På väg hem tittar jag på klockan. Det är fredag. Fredagen den 13:e. Det ante mig...
