Mördarkatt, navelludd och ansikts-tics
Jag avslutade ett par händelserika dagar i Stockholm med en klassisk cashgame-session med de gamla bekanta John H och Pokerskulls-Björn. När jag gick till kasinot i går kväll hade jag inställningen att bara köra ner huvudet och nöta ner värdet. När jag träffade dessa herrar så var den planen bara att glömma.
Det blev inte en klassisk pokersession för att det gick bra. Tvärtom. De tre-fyra första timmarna vann jag inte enda hand. Det var rätt sjukt faktiskt, vet inte om jag varit med om något liknande. Men sällskapet gjorda att jag kunde uthärda korttorkan och utdragningarna. Vilka lirare det finns alltså. Jag, John H och Linda Godhe diskuterade allt från navelludd på burk, till bröstmjölk och jägerspyor. Efter det mindes Björn och jag tidningen "En ding ding värld" och utsåg deras bästa rep.
Mina personliga favoriter var killen med världens längsta naglar, de gick ner till marken och tillbaka. Snubben som hade världsrekordet i ansiktspiercing, typ tusen stycken, och mördarkatten, han mördade folk på öppen gata, som gjorde mig livrädd för kattskrällen i flera år. Galenskaperna kom nästan alltid från Indien. Även han som blev född med sin bror i magen. Vilken grej alltså. Gå runt med sin bror i magen i 30 år. "Vad ska vi käka i dag brorsan? Biff? Okidoki. Jag tuggar väl i dag igen då..."
Tack alla som förgyllde kvällen! Inklusive stekar-jocke som gick all in blint sista två händerna och tog mig på två raka potter. Svinigt, men ok...
I övrigt träffade jag Svenska Spels delikata representanter där vi pratade framtid. Just nu ser det ut som jag kan komma att få basa över ett intressant projekt med stark pokeranknytning. Det kan bli bra. Riktigt bra. Eller i alla fall roligt. Om alla bitar faller på plats vill säga. Jag hoppas innerligt att de gör det. Mer om det kommer, var så säkra...
Blev intervjuad av Pokerstudion också. En rätt komisk upplevelse att se sig själv så där. Insåg att jag har sjukt mycket ansikts-tics för mig. Det ska primadonnabitas i läppen och så vidare. Inte smickrande. Inte smickrande alls.
Jag hade det också lite jobbigt med att fröken Halvarsson kom innanför min "trivselzone". Det gjorde att jag automatiskt tog ett steg bakåt, vilket i sin tur ledde till att hon följde efter. Vissa stunder av intervjun står jag därför lutad å vänster, bort från henne, som lutande tornet i Pisa. Jaja, ska gå i skola hos Valterego som verkade väldigt trygg framför kameran. Han verkade till och med veta vad han skulle säga.
.
Hela avsnittet. Med finns även Johan Storåkers som jag skrev en liten hyllningskrönika om i Superbloggen. Jag är grymt imponerad över gamla rävar som håller än. Särskilt när de är så trevliga, ödmjuka och prestigelösa som Storåkers. Men det är väl just därför som han fortfarande håller.
