Dyrt att bli bjuden...
Det är inte ofta man blir utbjuden på middag. Mats Iremark har dock lovat att ta ut mig på stans finaste köttrestaurang när han vunnit årets rankingserie på CC här i Göteborg. Han leder just nu överlägset, så det ser ljust ut. Men det är ju ändå över nio månader kvar, så vi ska väl inte ropa hej riktigt än. Den gode Mats är dock säker på sin sak - han kommer att vinna.
Det kommer bli en middag för två. Datum är redan satt till 14 december. Jag har aldrig ätit kobebiff, men det ska jag äta nu. Finsmakare håller detta japanska kött som det saftigaste och smakrikaste av de alla. Det sägs att dessa kossor lyssnar på opera, dricker öl och får massage. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna tänka mig att leva som ko...
Men det är klart att det kostar lite extra att föda upp kossor på något slags lyxspa. Den där köttbiten kommer bli den dyraste i mitt liv. Vilket känns mycket bra. Är det någon som gärna får vara sugardaddy åt mig så är det Mats Iremark. Han är väl en av de få pokerspelare i Göteborg som skulle kunna köpa ett eget fotbollslag. Köp Öis, vettja!!
I ett svagt ögonblick av mänsklighet upplevde jag dock ett uns av dåligt samvete för att bara bli bjuden så där. Under tillfällig sinnesrubbning fläskade jag då till med kommentaren:
- Men då kan jag bjuda på drickat.
Jag har nämligen aldrig sett Iremark smutta alkohol i några former och tänkte att han skulle dricka cola, ramlösa eller lättöl. I efterhand förstår jag förstås att det var naivt tänkt. Dricka cola till opera-uppfödd kobebiff går ju bara inte.
Iremark sken upp som om han hade gjort fjorton utdragningar på raken och svarade:
- Jag dricker inte mycket, men det jag dricker är dyyrt.
Själv känner jag ingen skillnad på dyra och billiga viner och beställer därför alltid "husets röda". Iremark verkar dock vara en finsmakare av den högre skolan när det gäller rödtjut...
Så nu har jag börjat spara för att ha råd med vinet till den 14 december.
Vi hamnade på samma bord under gårdagens 500kr rebuy. Båda gick ok. Med blinds på 500/1000, ante 100, var jag lilla och Iremark stora blind. Alla foldade till mig och jag frågade glasögonormen om han checkade mörkt om jag synade mörkt.
- Visst, svarade han.
Jag tittar inte på korten och slänger in en 500-hundring. Till min stora förvåning checkar inte Iremark, utan tar med ett Sir Väs-leende och tittar på korten ändå. Snabbt deklarerar han "All in". Men tilta mig! Den förljugna småbarnsfarsan har cirka 35k i stacken, jag har typ 50k. I något slags änglaljus viker jag då upp ett ess och en dam, samtidigt som jag småtjuter:
- Syyyn!
Han har AJ och min AQ får stå. För första gången någonsin slår jag ut highrollern ur en turnering. Mitt hjärta klappar händerna. Jag svävar på moln. Somliga straffar gud direkt...
Och andra lite senare. Jag bubblade givetvis prisplats. Och Mats fick inte heller några rankingpoäng. Vi kanske inte ska vara så säkra på att den där middagen blir av ändå? För egen del kanske det är lika bra. Det kommer nog aldrig bli så dyrt att bli bjuden på middag igen...
