Vingummi in. Tankar ut.
Jag tuggar trött på ett vingummi. Ett svart, de är godast. Sömnen under veckan har varit för dålig. Syrrans bröllopsfest gjorde sitt till. Sen har det blivit sena pokernätter.
Får börja kalla mig själv för bubbel-dybban. Har aldrig bubblat så många turrar under en vecka. Flipparna och de fina starthänderna har inte varit på min sida. I går rök jag först av alla i onsdagens deepstack på CC. Torskade först KK all in mot AA. Och fick sedan mina 22 bb synade av 44. Mitt ess och min kung vek ner sig och gick i graven tillsammans med sin ägare. Det efterföljande cashgamet ska vi inte ens prata om. Längtar efter min dybbantur. "För om du inte fanns, vad skulle jag göra då?"
När andra diskuterar pokern och dess framtid, så nöjer jag mig för tillfället att spela spelet. Så här ser dagarna ut. Jag har redan innan årsmötet börjat tröttna på allt vad pokerförbund heter, ändå är jag tacksam och imponerad över dem som fortsätter diskutera. Om någon lyckas knyta ihop alla dessa trådar och åsikter till ett enda välordnat nystan är jag den första att gå ner på knä och buga. Just nu skulle det kännas som ett av världens kommande underverk.
När Ola Brandborn på allvar föreslår Anna D som ordförande får det vara nog. Jag vill inte vara med längre. Allt är en parodi på ett amerikanskt presidentval.
Alla som har en blogg verkar automatiskt bli påtänkta för ordförandeposten. Rosjon, Koivu, Anna D, Lina, Mattias, Jens...
Några av dem är vettiga namn som jag skulle stötta, men vad är det som säger att man har en aning om vad som ska göras bara för att man bloggar? Själv skulle jag sitta som ett fån och slå ordförandeklubban i bordet så att det ekade i väggarna. Jag skulle vara ett skämt ingen skrattade åt. Och det beror inte på att jag skriver krönikor för Svenska Spel, utan för att jag saknar kompetens.
Jag ångrar nästan att jag skrev om hur jag skulle vilja se SM på svensk mark. Det var en framtidsversion som sannolikt, om den ens någonsin kryper ur sin vagga, inte kommer se dagens ljus på många år. Och Lina var direkt framme och anklagade mig för att inte ha rent mjöl i påsen. Att jag skulle vara SvS nickedocka. Att en eventuell kommande ordförande inte har något vettigare att komma med än att jag skulle vara köpt gjorde mig lite konfunderad. Vad skulle göra henne, som representant för Pokerstars, mer trovärdig än någon annan? Vad gör hennes åsikter finare än mina? Varför skulle hon kunna framföra personliga åsikter om "pokerspelarnas bästa" och inte jag?
Får jag någonsin diskutera något utan att ses som köpt? Om inte, låter jag hellre bli att diskutera. Som sagt, ibland är det skönt att bara dra sig tillbaka, glömma tjöt och 700 åsikter, och göra det som jag faktiskt, fortfarande, tycker är det roligaste som finns - spela poker. Ingen kommer åt mig vid pokerborden. De kommer åt mina pengar. Men inte mig.
Ikväll kommer min svärfar och svåger ner från Norrland och hälsar på. Det ska bli fantastiskt trevligt. I helgen ska jag ta med mig både farsgubben, svärfar, svåger, lillebror och, sist men inte minst, Norrländskan på kasinot för en riktig pokerfest. Det kan bli ett spektakel, men det kommer bli ett roligt spektakel.
Ett vingummi till tack! Ett svart.
