När knoppar brister
Det gör ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? frågar Karin Boye. Hon har ingen koll alls.
Här i Göteborg är det en snölös vinter och det brister redan knoppar. Lillbrorsan brast så det small om det i natt. Han gick från en liten videunge till en stor ek, tror jag.
Först till min egen insats i gårdagens dag 2 i Superweekend. (Cencur). Så enkelt går det att sammanfatta. Förlorade en flipp, min första i turren, för chiplead med AQ mot 10 10 och efter det var det raka vägen ner i avgrunden. Fick i stället raila lillbrorsan som halkade in på finalbordet på ett bananskal.
Denna 20-åriga snorvalp bor fortfarande hemma. Han har nyligen hoppat av plugget, och sitter om dagarna hemma och pillar sig i naveln och grindar nätpoker. Försöker komma på meningen med livet, kanske. Ibland lägger han tvätt i tvättkorgen också. Pengar har han inga, förutom på diverse pokersiter. Som student drog han väl in en 7-8k i månaden på bidrag och lån.
Ändå sitter lillskiten, som aldrig haft en sparad krona på kontot, och spelar ett finalbord i Superweekend, mot rutinerade rävar som Olof Thorson, som om det vore vilken 20 dollars sit&go som helst.
- Jag bryr mig aldrig om pengarna när jag spelar poker. Försöker bara spela så bra jag kan, säger han.
Det är med den inställningen man vinner turneringar. Och i går vann lillen sin första lite större prispott då han kammade hem hela Superweekend. Och det, om jag får säga det själv, mycket välförtjänt. Lillen spelade bäst helt enkelt och behövde inga brutala utdragningar på sin sida. Efter diverse dealer slutade priset på drygt 80k. En årslön för en student.
Ändå såg jag honom inte brusa upp i vare sig glädjefnatt eller bitterhet under med och motgångar på finalbordet. "Det går som det går och man kan bara spela så bra man kan." Du spelar ju om en årslön unge. Svettas!! Själv var jag rätt skakig. Det är mycket mer nervöst att heja på någon än att spela själv.
En storebror vill alltid vara bättre än sin yngre kopia. Därför känns det lite generande att inse att lillen kanske har gått om mig i pokerskills. Den förtreten var dock inga problem att svälja i går då jag stejkade den unga mannen och, mycket välförtjänt, fick ta del av femtio procent av vinsten. Vissa knoppar kan gärna få brista varje dag. 
Grattis Lillen! För första gången någonsin fick han smutta på den bevingade känslan att ha över en miljon i marker i en liveturre. Det slutade med en bra bit över två miljonas.
Med 80k på näven kom jag med det mycket osmakliga förslaget att vi skulle testa ett snurr på rouletten, då lillen aldrig testat detta spel. "Tusen spänn på svart och så dricker vi öl för pengarna om vi vinner".
- Tusen spänn, är du inte klok?
- Bara ett snurr, sen är det bra.
- Ok då.
När kulan satte fart såg lillskiten ut som om han hade satsat allt han äger och har. Och när den runda stannade på svart 11 brast han ut i ett avgrundsvrål utan dess like, något han inte var i närheten av under finalbordet. Det känns skönt att veta att han inte är gjord för turspel. Poker är en helt annan femma.
Som vi lovade blev det bara ett snurr, och vi kunde lyckliga fira med öl och räkmacka. Och skåla för knoppar som brister mitt i en snölös vinter.
