Ingen naturtalang
Ursäkta bloggsemestern. Kände att jag var tvungen att ta några dagars ledigt från allt. Skrivandet, pokern. Och det var skönt. Men nu är jag sugen på det mesta igen. Ska försöka få upp bloggtempot nästa vecka.
Fick ut en ny krönika på svenskaspel i dag. Till viss del handlar den om förnedringen i att få veta att man är kass. Som när jag för första gången på tio år drog på mig skidor och slängde mig ut i backarna uppe i Hemavan. Barnbackarna alltså. Jag är ingen naturtalang när det gäller skidåkning alltså. Så det var rätt skönt att ha en nybörjare att gömma sig bakom när det kändes lite vingligt. Stackars Hannapanna kravlade sig till en början nerför backarna i en rätt så speciell och publikvänlig stil. Jag och Optikern har lovat att inte lägga ut filmen på skådespelet, och kavalkaden i svordomar, till allmänheten.
Efter hand blev hon dock riktigt duktig. Optikerns idé att hon till sist skulle testa svarta backen var dock dum, till och med för att komma från honom. Om jag höftar så trillade nog Hannapanna ungefär 370 gånger på väg ner. Jag tror fortfarande hon har känningar i bakdelen. 
Dybban i kön till liften uppför barnbacken. Ackompanjerad av sina jämlikar. Ett gäng 3- till 7-åringar.
Hur som helst hade vi ett grymt trevligt nyår, det bästa på länge. Jag borde avge ett nyårslöfte till - att publicera mer bilder. Jag har hört att det ska vara bra för en blogg. Och så slipper jag ju skriva tusen ord för varje bild. Dock har jag inte tillgång till alla galna ögonblickskildringar uppe i Lappskogarna för tillfället. Någon kanske kan maila mig dom?
En period kvar nu mellan Sverige-Ryssland i finalen i junior-VM. Renberg är hög på livet och avgrundsvrålar varje gång Sverige har en målchans. Jag gillar det. Fler borde vara höga på livet.
Snart. Lite info om min vecka på CC. Den har gett lite klirr i kassan, men främst goa skratt. Vilka galningar det finns alltså. Men jag gillar det. Fler borde vara galningar.
Tills dess. Ta hand om er.
