Överlevnadsinstinkt
Min ständigt generösa, och numera pappalediga, vän mr Chelsea gav mig den klassiska trilogin "Sagan om ringen" på DVD förra veckan.
- Jag har den på bluray också så jag har ingen nytta av den.
Han är den största filmnörd jag känner. Men ju större nörd. Ju större hjärta.
Jag tackade ödmjukast och tänkte genast överraska Norrländskan som, gud förbjude, aldrig sett dessa mästerverk. När 13-åriga barn som bott i Sverige sen de var tre år blir utvisade. När 10-åriga pojkar dödar. När julhetsen står en upp över öronen. Då kan det ibland vara skönt att avbryta livet lite. Stoppa huvudet i sanden och se en film om en sagovärld. Om hur även den lilla människan, eller hob, kan göra skillnad. Om hur det omöjliga blir möjligt. Om hur det goda till slut övervinner det onda. Visst, det är bara en saga. Men jag tror på innebörden ändå.
Trilogin, naturligtvis extended version, består av rätt många timmar gloöga. Det kräver sin man. Eller kvinna. I alla fall i detta förhållande angriper vi filmtittandet från lite olika håll. Jag: tyst, koncentrerad. Till synes en aning butter. All hjärnkapacitet går nämligen åt till att ta in alla nyanser av filmen. Hon: Frågvis, medryckande. Till synes allt annat än butter. Förutom filmtittandet lyckas hon tänka ut vad vi ska äta till middag, hur vår nya julstjärna i fönstret ska se ut och hur julstädet ska organiseras.
- Vem är det där? Vad händer nu? Varför gör han så? frågar hon med jämna mellanrum.
- Om du håller tyst och tittar får du snart veta, svarar jag koncentrerat.
Och mitt i en våldsamt spännande scen där vår hjälte Frodo håller på att bli spetsad av en orch, säger hon:
- Jag har hittat ett bra ställe i närheten för glasåtervinning nu.
Frodo slåss för sitt liv. Och hon tänker på återvinning. Då kan jag inte se butter ut längre. Brister ut i skratt. Jag älskar henne för det.
Utöver denna mångfaciterade tankeverksamhet lyckas det blonda livet leva sig med i filmen som om hon själv spelade huvudrollen. "Bra!" "Oj!" "Såja!" "Där fick du!" "Åhhhh!".
Aldrig förr har hon med en sådan briljans bevisat kvinnors överlägsenhet. Hur deras hjärna kan hantera så mycket samtidigt. Men jag tror i alla fall att jag är bättre på en sak. Att slappna av. Det kan låta slappt att vara bra på det. Men i ett Sverige där barnfamiljer som bott i landet i tio år blir utvisade kan det vara en helt avgörande kunskap. I alla fall för mig. Hur skulle jag annars orka? Hur skulle jag annars få in budskapet om att det goda till sist övervinner det onda?
Klarar man bara av att koncentrera sig på en sak i taget så är konsten att släppa alla andra tankar, förutom den enda goda tanken, ren överlevnadsinstinkt.
