Som när en 4-åring tappar sin cykel
Jag har precis fått in allt på turn med stege mot toppset på ett finalbord under söndagsgrinden.
- Du spelar jättebra Simon, säger Norrländskan som sitter med en egen grinddator bredvid i soffan.
Jag ler nöjt. Hon förtydligar ännu en gång perfektionen i mitt spel.
- Det gjorde du bra.
River parar brädan, och min stege förlorar mot en kåk. En sekunds tystnad. Sen faller himlen ner.
- Oj, säger hon.
- Men fyyy faaaaan! Jääävla daaaatooor! skriker jag i århundradets psykbryt.
- Men det är väl ingenting det, Simon. Så förlorar man i poker, lugnar hon.
- Jaaggaagajjaaaanäääänuuu gör jag sönder den här datorn, spotthulkar jag fram.
- Nej, nej, nej, hörrudu, replikerar hon med ännu stillsam stämma.
Jag svarar med ett kackalorum av ohörbara svordomar, samtidigt som jag rusar mot ytterdörren.
- Nuuu gör jag sööönder, den här jääävla, jääävla dumma datorn!!
Norrländskan kan inte hålla sig för skratt. Jag hinner höra hennes fnissande precis innan jag lämnar lägenheten. Vänder mig om för ett sista statement angående att jag visst kommer göra sönder datorn.
- Det göör jaag!! Så det så!!
Utifrån ser det ungefär lika roligt ut när en "vuxen" människa får psykbryt på grund av en förlorad pokerhand som när en 4-åring blir förbannad på sin cykel. För visst har samtalet ovan vissa likheter med konversationen i denna lilla film? Dybban på cykel. Efterspelet av en bad beat.
