Lyktstolpe aktas
Jag tänker på min nya bekantskap från EMOP Barcelona, skåningen Ted Åhs. Kul kille. Han berättade en dag om sina ideliga tiltproblem. Om hur många datorer han smaschat sönder efter diverse misslyckade pokerhänder. Om hur han en gång, när tjejen sov, utan ett ljud kopplade ur tangentbordet på sin stationära dator. Tyst tog på sig skorna, sakta drog ned dörrhandtaget till ytterdörren, och smög ut på gatan. Där gick han total berserk på tangentbordet och slog det som en galning mot en lyktstolpe i takt med att fragman sprutade. Tangenterna låg utspridda över hela gatan nästa morgon. Någonting var helt enkelt tvunget att gå sönder.
Just nu skulle jag också vilja göra sönder något. Men jag orkar inte. Det är inte värt det. Tar en folköl i stället...
Efter någon vecka ledigt från nätpokern längtade jag ikväll tillbaka till cyberspace-borden. Jag må älska 24hPoker, jag må till och med vara sponsrad. Men entraction ger mig inga fördelar när det gäller pokerturrar. Var är mitt superuserkonto när jag behöver det?
Kvällen karaktäriserades av min avslutningshand i entractions 10k euro guarantee. En av turrarna där ute i nätturre-världen som har bäst värde, med tämligen mediokert motstånd. Fick efter ett par timmar in det med AA, i en trevägs monsterpott om chiplead, mot två AK. Flopp K 10 2 regnbåge. Och jag vet redan vad som ska hända. Blank turn. River K. Vissa kvällar är inte gjorda för poker. Jag låter, som vanligt, Eric Hugo vinna skiten i stället. Han kan behöva pengarna där han bekymmerslöst sitter och äter navelludd till ett glas rött och Uffe Lundell i Buenos Aires. Klart han ska ha stålarna. Så länge jag vet att han inte slösar upp sina pesetas utan lägger inkomsterna på vettiga grejer som vin, kvinnor och spel så har jag inga problem med det...
När jag tänker efter har jag faktiskt två gamla bärbara datorer som jag inte använder längre. Kanske går jag ut och slår sönder en av dem mot en lyktstolpe ändå. Ibland måste något helt enkelt gå sönder...
