Om att ha en lillasyster...
Jag brukade reta henne för att hon hade potatisnäsa. Sanningen att säga visste jag att vi hade identiska näsor, men det var inte förrän många år senare som någon påtalade det för henne. Då föll en sten från hennes hjärta. I dag kan min lillasyster vara stolt över sin näsa. Det borde alla vara. Jag var nog ingen vidare snäll storebror.
Som liten såg hon ut som Ronja Rövardotter, hade ett finurligt leende och kunde hjärtligt krama om en främling. Prata var hennes favoritgren. Ofta hittade hon på egna historier.
- En gång när jag gick i skogen. Då kom det en gubbe. Och så bet han mig i rumpan...
Vissa fantasier var förstås lite läskigare än andra att höra. Farmor höll på att sätta kanelbullen i halsen när syster berättade om gubben som bet henne i rumpan. Vi drog alla en lättad suck när vi förstod att det inte fanns någon pedofil i skogarna. Sara spelade oss ett bara ett spratt.
Hon var 5-åringen som tyckte synd om sin storasyster när denne hade ätit upp sitt lördagsgodis. Och bjöd, fast hon aldrig blev bjuden tillbaka. Hon var tjejen som försökte vara långsint och arg när hon tyckte att hon var orättvist behandlad. Men som bara klarade någon timma innan hon gav upp och blev glad igen.
I dag är det Sara som alltid ringer och berättar vem i familjen som fyller år nästa vecka. Frågar om jag har köpt någon present? Bryr sig om. Jag känner lite vemod ibland. Som storebror borde jag ta mer ansvar för sånt. Om 30 år borde jag hålla i släktens trådar och träffar. Men jag vet att det inte kommer att bli så. Det kommer Sara att göra. Hon är bäst på det.
I går fyllde min lillasyster 25 år. Hon har blivit en vuxen, intelligent, omtänksam kvinna, som kan göra precis vad hon vill med livet. Snart är hon färdigutbildad jurist och behöver sällan min hjälp. Ändå kommer jag aldrig vilja sluta beskydda henne.
I går, samma onsdag, skulle en annan lillasyster också ha fyllt 25 år. I september blev hon anställd på häktet i Flemingsberg. I måndags beslöt sig den intagna Erik Ljungström för att avsluta hennes liv genom en bestialisk misshandel. Han anföll henne bakifrån med besinningslöst våld. Lillasyster hade inte en chans. Kriminalvårdens höjdare har därefter tävlat i att ljuga om att den 159 centimeter långa vårdaren inte vaktade dåren ensam, att allt var i sin ordning, att de inte vet vad som hände.
Jag tänker på henne storebror. Han som aldrig ville sluta skydda sin lillasyster, men fick så lite hjälp. Hans lillasyster fick aldrig fylla 25 år i går. Min fick. I kväll ska vi hylla henne med tårta och presenter. Livet är orättvist. Men vi firar det ändå.
Och jag ska aldrig mer retas och vara en snäll storebror så länge jag lever. Amen.
Grattis lillasyster.
