Sommaren 2011
Jag brukar mäta livet i somrar. Nu har ännu en glidit som sand genom fingrarna. Vart tog den vägen? Jag har ju inte hunnit med någonting. Eller? Jo, faktiskt. Ändå. När jag av en händelse kollade igenom bilderna i mobilen i dag insåg jag att sommaren 2011 kommer bli ihågkommen som en sommar av rang.
En bildkavalkad. 
Vi startade sommaren med gänget i 24hPoker och en EMOP i Bulgarien. Varmt och gott. Brände mig en del, i vanlig ordning. Rev ut mig under andra dagen i Main Event efter en fembetsbluff all in pre med Q8. Drömmer fortfarande mardrömmar om israelen som synade mig med 55. Nätterna var extas. Rummen inrökta. Den lyxiga spaanordningen i hotellets källare stod i kontrast med bordellen tvärs över gatan. Dregen hade en magnifik mustasch. Han och Anders S Nilsson sponsrade Norrländskans resa med givmilda donationer under de nattliga cashgamesen.
Från Sunny Beach till dess motsats. Norrland. Lugnet, naturen och vilan. Vi tog husbilen, och åkte 30 mil enkel resa, för att spela Sveriges största bilbingo. Inga vinster, men väl en upplevelse rikare. 
Väl hemma i Småland lyckades herr Optiker få med mig på en runda moderatbandy. Jag har inte psyke för denna sport. När Optikern, på något sätt, lyckas få bollen framåt är jag nöjd om draget från min luftsving lyackas blåsa bollen av peggen. Jag står dock stolt och vägrar klä upp mig för att "idrotta". Sen får knösarna med sina röda Lacoste-tröjor, pullovers, golfbilar och spikskor säga vad de vill. Dagens outfit bestod av en grå t-shirt, svarta fotbollsshorts och ett par gympadojor. Detta ackompanjeras av ett par stilrena solglasögon från Wasa Optik. Jag åt upp slutresultatet, så hur rundan slutade kan ingen någonsin bevisa...
Mot den gröna ön. Ännu ett land att skriva av på måste-åka-till-någon-gång-innan-man-dör-eller-tappar-vettet-listan. EMOP på Irland var en fantastisk resa. Jag fick bo på ett slott, rida på ett Lejon, lära mig uppskatta Guinness och fick träffa människor som bjöd på oneliners att bära med sig livet ut. Skål Nicklas! I Main Event blev jag utdragen av en 6 outare på rivern, all in flopp, i en stor stor pott under sista timman dag 1. Men lyckades vinna det 2-dagars sidoeventen för 450 euro, och vann för första gången något annat än pengar i pokerturre. Snälla Tommy, som jag delade vinsten med, gav mig kristallvasen som ska få en hedersplats hemma hos familjen dybban. (Jäger visade ännu en gång att han är en jäkel på att hoppa in i bild från olika vinklar. Nästan gång kommer han nog uppifrån taket.) 
Sen har jag jobbat en del med skrivandet också. Främst har jag fått besöka en jädra massa roliga konserter och tillställningar. Förutom Morrissey under Hultsfredsfestivalen var det rätt mäktigt att se the Arks avskedsturné under Stadsfesten i Eksjö. Fick dessutom vara med om gåshudskänslan att bevittna hela spektaklet från scengolvet. För första gången i livet förstod jag nog varför man väljer att bli artist. Att få kärlek från 10 000 personer samtidigt är rätt mäktigt. Jag försökte stjäla lite, och det kändes som jag gjorde det. 
Och så tillbaka till nuet. Stefan Liv kommer också alltid vara en del av den här sommaren. De som har besökt Jönköping den senaste veckan förstår hur stor han var. I lördags fyllde man hela Kinnarps Arena (7000-8000 människor) i en minnesceremoni. Antal ljus som har tänds utanför arenan är tusen och åter tusen. Jag kan inte peka ut någon annan idrottsman i Sverige som hade blivit hyllad på samma sätt. Det dör människor varje dag, jag vet. Men det är mäktigt att vara med om en sådan här händelse, där ett helt folk berörs och omfamnar varandra i en stor gemensam kram.
Någon klok människa sa en gång att glädje inte är värt någonting om man inte har någon att dela den med. Jag tycker att det är rätt kul att uppleva saker, även om jag gör det själv. Men denna sommar har jag fått äran att ha världens bästa res- och upplevelse-sällskap vid min sida. Tack för det fina Norrländska. Hoppas vi får fler somrar att minnas.
