Om att våga ha tur...
Allt började med ett misstag. För att vinna en turnering krävs det att flera faktorer väljer att vara på just din sida. För att vinna en turnering krävs det ibland att till och med misstagen visar sig vara helt rätt. Här beskriver jag de viktigaste händer från det 450? 2-dagars sidoevent som jag vann under EMOP Dublin.
Med en startstack på 10k och 40 minuter blindsnivåer var det ett sidoevent med ovanligt bra struktur. Drygt 90 spelare kom till start. Jag började på ett "table of death" tillsammans med 3-4 svenskar. Jag valde dock att ta det lugnt mot dessa herrar och koncentrera mig på en sjövild gammal irländare tvärs över bordet. Han hade under den första timman bluffat flera gånger, bland annat mig. Den gode irländaren visade dock nöjt upp varje lyckad bluff som om han förväntade sig stående ovationer. Självklart berömde jag hans spel, då jag gärna eldade på hans självförtroende. Det skulle snart betala sig.
.
Hand 1: Trött och okoncentrerad får jag för mig att hela bordet har foldat till mig i lilla blind. Jag har 10 4s och lägger in en hundring till för syn (blinds 100/200). Precis när jag slängt in hundringen får jag dock veta att den sjövilda gamla stofilen har höjt till 600. I 95 procent av fallen lägger jag så klart 10 4s ur position, trots att jag klantsynat. Men mot den sjövilda irländaren blir jag spelsugen, då jag vet att jag kan få riktigt bra betalt. Så jag synar. Vi har båda några tusen över startstack. Floppen blir magnifika 10 10 3. Irländaren betar 1000 utan att blinka. Jag ser ingen anledning att slowspela min triss. Irländaren hatar att lägga sig. Jag höjer till 2200. Utan en sekund i betänketid går gamlingen all in. Jag blir först lite nervös för att han ska ha en bättre tia, men fold finns självklart inte på kartan. Syn. Irländaren slänger upp A6o och drar i princip dött. Jag tänker "det är så här man vinner turneringar".
.
Jag får byta bord och hamnar på ett rätt roligt ett. Plockar en hel del potter och bygger på markerstapeln bra. Det finns en riktigt duktig spelare vid bordet, danske Henrik. Han höjer nästan varje hand i position. Jag ser inget värde i att spela allt för många händer mot honom då vi är de två största stackarna vid bordet. Till sist kan jag dock inte hålla tillbaka min aggressiva ådra, och gör det jag egentligen inte borde. Jag ska sätta danskjäveln, som för övrigt var extremt trevlig, på plats.
.
Hand 2: Med blinds 200/400, ante 25, höjer Henrik till 875 på cut off. Jag ser ner på A7 i spader på lilla. Jag hatar att syna ur position, så jag trebetar till 2250. (vi har båda runt 50k i stackarna). Henriks range är här vidöppen och chansen är god att jag får potten direkt. Den rödvite synar dock. Flopp K 3 4 med en spader. Ingen suverän flopp, men inga katastrof heller, då den är väldigt torr. Jag är rätt säker på att Henrik inte har AK, då hade han fyrbetat preflopp. Därför väljer jag det oortodoxa spelet att checka för att checkraisa. Henrik checkar dock bakom, vilket känns helt ok. På turn landar spader 2. Det innebär att jag har nötfärgdrag och hålpipa. Jag betar ut 3200. Henrik synar rätt omgående. Jag sätter honom rätt enkelt på en hand: en halvbra kung eller ett mellanpar. River hjärter A. Ett kort jag uppskattar, så klart. Henrik kan enkelt sätta mig på ett A, men även en tom hand. Jag vevar ut 6600 och ber om syn. Den unga dansken steker i flera minuter, men synar till slut. När han ser mitt A muckar han besviket sin hand, och jag tar över som bordets största stack. Tur? Ja visst. Men att spela dåligt och ha tur behöver inte vara samma sak...
.
Vidare tar jag det bara lugnt och försöker sno så mycket blinds det bara går då många tightar till sig för att gå vidare till dag 2. Näst sista handen för dagen plockar jag dock upp AKs, och får en raise och ett ställ framför mig för 25k, blinds 400/800, ante 100. Då det bara är drygt 1/3 del av min stack synar jag och får möta AQo. Trots två kort av min färg på brädan får jag bara splitt. Typiskt att man ska bli tiltad det sista som händer innan dagen tar slut. 24h Pokers spelarfest skulle dock få mig på bättre humör. Jag tog med mig danskjäveln och drog dit. Dag 1 var avslutad och dybban stod som topp 3 i turren.
.
Nästa dag höll jag, ännu en gång, på att missa starten. Klockan 14.00 var ögonen lagom pigga, men likväl på plats. Alla bord lottades om, och återigen fick jag ett jobbigt bord, med flera svenskar och en riktigt duktig tysk precis till vänster.
.
Spelade tight den första timman. Foldade mot tyskens trebet ett par gånger. Vaggade honom långsamt in i säkerhet.
Hand 3: Får A3 i ruter UTG, med åtta spelare runt bordet. Med blinds 600/1200, ante 200, höjer jag till 2600. (Det har blivit allt mer standard att nästintill minihöja preflopp. De som höjer så pass mycket som tre gånger big blind, ses som fiskar.) Tysken, den välkända Lukas Baumer, vill dock inte låta mig leka obehindrat. Han trebetar till 6200. Alla lägger sig till mig. Jag känner att det är dags att statuera exempel. Om jag aldrig slår tillbaka kommer han att köra över mig hela dagen. Vi har båda djupa stackar, så jag blir inte potcomittad vid en fyrbet. Han måste dessutom sätta mig på en relativt stark hand då jag höjt UTG och "vet" att han inte borde slå om med skit i så tidig position. Han vet att jag vet att han vet att jag vet och så vidare. Jag fyrbetar till 14100. Han steker någon halvminut och viker leende med orden:
- Visa mig ingen tvåa nu.
I vanliga fall visar jag aldrig mina kort. Här kändes det dock som om det var läge, och jag visar en trea. Jag planerade ändå inte att göra några fler "fyrbetsbluffar" mot tysken, så nästa gång kan han få tro att jag är ute och cyklar igen. Dessutom kan folk hamna i obalans för mindre.
Hand 4: Med blinds 800/1600, plus ante, kommer så turneringens nyckelhand. Dansken har tappat rejält och har en stack på nästan 30k. Själv ligger jag vid detta läger på cirka 80-90k. Bakom mig har tysken nästan det samma. Vitröda Henrik höjer i mittposition till 3600. Jag sitter på cutoff och viker för första gången i turneringen upp ett högt par. Pocket rockets, AA, ser upp på mig som en vacker tavla. Det är inte ofta jag slowspelar AA, men denna gång fanns det flera olika faktorer till varför en syn var att föredra. 1. Henrik hade en så pass liten stack, 15-20bb att han skulle ha svårt att komma i från handen vid en någon så när träff, eller drag. Höjer jag direkt har han ändå tillräckligt med marker för att lägga. 2. Den aggressiva tysken satt på knappen och får genom min syn ett utmärkt läge till ett squeezplay.
.
Jag synar alltså, och tysken börjar nästa direkt att plocka med sina markern. I mitt huvud snurrar bara en enda tanke "höj, höj, höj!". Till sist väljer tysken inte bara att höja, han tokställer all in. Dansken viker snabbt, och jag synar ännu snabbare. Tysken visar 10 10. Jag vill gärna tro att hans all in kom till för att han inte ville få några jobbiga beslut mot sig om han blev fyrbetad. Mina rockets står dock, och jag blir massiv chipleader i turren. Tur? Självklart. Men i bland förtjänar man turen...
.
Efter det spelade jag väldigt lite floppar, utan försökte i stället nöta ner motståndarna så gott det gick utan sånt dravel. Det gick ok. Och snart var det finalbord. På finalbordet var det egentligen bara i en enda hand som jag drog ut ordentligt. Det var i en blindsfight med en ung svensk då jag ställde med A2 och fick syn av AJ. Jag riskerade en tredjedel av min stack och fick betalt med en tvåa på river. Tur? Ja, det var bara tur.
.
Folk slogs ut en efter en och snart var det bara jag, svenske Tommy, och en irländsk medelålders kvinna kvar. Att hon var kvar var ett under i sig. Hon hade fått in det med sämst hand minst fem gånger och dubblat. Nu spelade hon en orädd poker, då hon tre- och fyrbetade all in med all ess, två klädda och par. Helt rätt spel från hennes sida, tycker jag. Hon fick mig att lägga ett par, för bra, händer, innan jag förstod vad hon höll på med. Jag blödde marker och när jag till sist fick A10o på lilla bestämde jag mig för att jag skulle gå i graven med handen, när damen höjde på knappen. Med blinds 5k/10k höjde hon till 25k. Vi hade båda runt 200k. Jag trebetade till 65k, och hon svarade med en all in. Jag var tvungen att följa min första känsla, då hon ofta hade en sämre hand i detta läge, även om det så klart inte kändes jättebra. Upp mot KQo. Och jag hatade läget. Har förlorat liknande viktiga händer allt för många gånger för att det skulle kännas bra. Floppen K 6 8, fick mig att må illa. De två nästföljande korten gjorde mig betydligt gladare. Turn A. River A. Det är inte ofta jag ställer till med några glädjescener, men jag tror jag slöt näven och halvkved ett "Yes!". Sen highfivade jag Annelie. Saken var i praktiken klar. Och snart beslöt jag och stabila Tommy att dela på de två tyngsta priserna. Våra markerstaplar var exakt lika stora, och mina ögon gick i kors. Hade nog druckit sju red bull under dagen. Vi fick 8 300 euro var.
.
Man måste, som sagt ha en hel del tur, för att vinna en turnering. Men man måste också tillåta sig själv att ha tur. Och lita på sina kunskaper. Jag fick bara ett enda högt par under hela turneringen. Med ABC-poker hade jag inte slutat i topp, det kan jag lova. Ibland måste man till och med våga gå all in med färgdrag...
