Visst finns han...
Jag satt nyss och funderade på vad jag skulle göra av en måndagskväll som gräsänkling. En löprunda, boka tvättid, nätpoker, läsa lite i min tegelsten "Katedralen vid havet", städa?
Självvald ensamhet är något av det bästa som finns. När den inte är självvald, då är den bara ensam. I kväll kändes den mest ensam. Orken att höra av sig till någon fanns inte, ändå var jag sugen på sällskap.
Ett darr i fickan. Mess. "Jag och Clabbe har semester, vi har just ätit gott och är nu sugna på lite poker ikväll. Intresserad?"
Nu drar jag snart ut till kung Dicks hem i den idylliska smålandsskogen. Ibland är jag rätt säker på att det finns en gud ändå.
