Till Bob,
Det började ju så bra. Jag gillade vad du sa på scen.
? Varje nytt möte kan vara precis det möte som du längtat efter.
? Hemligheten med att hälsa, är att hälsa på alla som om det är en riktigt gammal vän du inte sett på länge.
Sen gick du ner i publiken och kramades. Ditt svettiga hår skvätte charmigt. Du verkade genuin, äkta och kärleksfull. Efteråt hälsade jag på dig. Du på mig. Dina blå ögon avspeglade något trevligt. Och du såg avslappnad ut med en halvrökt cigarette i handen. Vi bestämde att vi skulle ses en timma senare för en intervju. Kvart i sex vid presstältet.
Jag var där kvart i sex. Inte du. Jag och min fotograf väntade, och väntade. Men du kom aldrig Bob. Efter tre koppar kaffe fick vi nog. Vi förmodade att du inte skulle dyka upp. Kanske hade du glömt bort oss? Kanske hade du blivit biten av en hund? Blivit för full? Eller så lät du bara allt bero för att du är Bob Hansson. Poet.
Jag antar att vi inte var det där nya mötet som du hade längtat efter...
