Ljusa nätter
Färd i regn. Precis som en midsommarafton ska vara. Och den här färden kan nog komma att bli den bästa hittills.
Vi anlände i går till Ruskträsk och det norrländska inlandet. Namnet kanske inte låter som en fröjd för ögat. Men det är precis vad landskapet är. 
Vattnet ligger spegelblankt. Tystnaden avbryts bara när fåglarna kvittrar och fiskarna slår. Min egen röst känns inte värdig att inkräkta. Nätterna finns inte. Denna bild är tagen runt midnatt. Jag har aldrig upplevt ett liknande ljus innan. Rysningar av välbehag kryper över min kropp. Bilderna registreras i hjärtat samtidigt som vi vandrar längs sjöarna, i den ljusaste av nätter. 
Just det. Bullen avbröt också tystnaden ibland. Under lugg följde han, och hans favoritpinne, våra steg. 
Vid samma tid förra året befann jag mig i Las Vegas. Det här måste vara den raka motsatsen. Jag känner en uppriktig tacksamhet över att ha fått uppleva det bästa av två världar på så kort tid.
Vi har precis slukat svärmors gudomliga silltårta. Regnmolnen har precis dragit sig tillbaka och solen har, prisske gud, hittat fram. Denna midsommarafton har hittills varit fenomenal. Lugn och ro, ständiga fikapauser med trevliga norrlänningar, och någon timma med "En lycklig man" skriven av den briljanta finnen Arto Paasilinna, hade varit nog. Men nu ska jag dessutom få åka och spela midsommarpoker i Storuman. Det är tydligen tradition här. Sa jag att traditioner var till för att brytas? Jag menade så klart inte alla.
Skål mina vänner. Nu ger jag mig ut i natten. Som denna gång förblir ljus.
