Galenskapens pris
Vägen är kort mellan geni och galenskap. En megastack och ångest. Men jag tar det från början.
Dag 2 började 17.00 lokal tid. Jag hade dock ögonen på svensk tid. När jag klev ur duschen hemma på hotellrummet insåg jag plötsligt att klockan var 17.20 och inte 16.20. Fick därför lite panik, glömde sätta på mig strumpor och satte av i en taxi mot casinot. Min stack på 59k, medel 34k, hade dock bara minskat till 56k, så det var ingen fara på taket.
Jag får en flygande start och vinner en 60k pott med KK mot JJ all in pre. De extra markerna ger mig självförtroende, vilket resulterar i en hel del lyckade spel som ökar på stacken upp till dryga 100k.
Med Q10 synar jag en miniraise på big blind, blinds 600/1200, ante 100. En stor bulgar betar ut 3000 på floppen 69J med två hjärter. Jag tar det säkra före det osäkra och synar bara. Turn hjärter K. Funderar på att beta ut direkt för att förvilla honom, men vill av någon onaturlig anledning hålla ner potten. Så jag checksynar 5k. River blankar. Bulgaren känns äckligt stark, så jag väljer att checka även river. Den store betar ut 10k och jag synar snabbt med stegen. Han vänder upp nötfärg. Tackar min lyckliga stjärna för att jag tog det så lugnt. Nere på 80k.
Men upp på sadeln igen. Bordet är härligt tight och jag spelar under den närmaste halvtimman upp mig till 120k utan en enda showdown. Just då känner jag mig rätt stark. Men man ska aldrig känna sig för nöjd. Det straffar sig alltid. Bordet bryts.
Mitt nya hem ser inte alls lika kul ut. Från att ha varit den klart största stacken vid bordet har jag nu två stackar som är större. Svenske Karl är en av dem och jag försöker mig hålla undan från hans ideliga höjningar så gott det går. Med KQo på knappen synar jag dock ett uppspel till 3500 från Karl, blinds 800/1600, 200 ante.
Flopp AAJ och Karl checkar oväntat. Jag checkar bakom. Turn 9. Karl betar 5400. Bestämmer mig för att jag antagligen har bästa handen här, men vill gärna få slut på det direkt så jag raisar till 13k. Karl foldar.
Storstackarna, Karl och en inhemsk, duktig förmåga, hamnar snart i en megapott med AA mot QQ. Svensken tvingas tyvärr lämna och vi får en gigantisk chipleader. Jag tar och ger lite efter den bataljen mellan håller mig runt 120-140k.
En ung blond svensk anländer till bordet som shortstack med 25k. På blinds 1000/2000, ante 200, ställer han på knappen. Jag sitter på big blind och kikar ner på 99. Syn. Blondinen har A4o. A på floppen och jag tappar 50k-potten som hade suttit rätt fint. I stället åker jag ner en bit under 110k.
Två händer senare tittar en vacker liten Q8s upp på mig på knappen. Hijack, en rätt tight engelsman höjer till 5k, och en israel kallsynar bakom, Tycker att det är ett ypperligt läge att ta tillbaka mina förlorade marker och trebetar upp till 13k. Engelsmannen lägger sig och Israelen ser rätt besvärad ut. Först ser det ut som han ska mucka sin hand, men plötsligt från ingenstans grabbar han i stället tag i en näve marker och fyrbetar upp till 33k. Israelen har typ 65-70k bakom sin fyrbet, en helt ok stack. Jag täcker honom med 10k.
Men vad kan Israelen ha? När han kallsynade uppspelet gjorde han det relativt snabbt, utan att tänka. Det tolkar jag som att han inte har ett monster, då hade han antaligen tänkt efter en stund huruvida han ska slowspela eller trebeta. Jag känner att han är kapabel att göra ett spel mot mig i detta läge. Han vet att jag squeezar där med halvtaskiga nävar. Jag kikar på honom och han ser ruggigt obekväm ut. Halspulsåderns discodunkar. Det får mig att stoppa in skiten, kalla det ett penisförlängarspel om ni så vill.
Israelen ser plågad ut, men synar alldeles för snabbt för att det ska kännas bra. Läste jag honom så fel? När han slänger upp 55 håller jag på att spy. Han offrar 100k, 50bb, preflopp med 55. Ändå blir jag så klart glad för att ligga så bra till. En coinflipp för att ta sig upp topp 3 i turren. Brädan blankar dock . Och jag lämnas med några ynka bb kvar. Ångest. Ställer med K7. Får rundfold. Tackar. Ställer handen efter med Q10 med mina sista 12k. Får två syn av A6 och AJ. En tia på floppen får mig att hoppas en aning, men en äcklig knekt på turn grusar allt. God natt.
Så bränner man ett gyllene läge i en EMOP. Q8? Brann det i skallen på mig? Tar jag mig själv för Vikor Blom bara för att 24h varit snälla nog att sponsra en gammal pokerbloggare? Kanske. I efterhand känns det förbaskat bittert att åka ut på ett sånt spel, men om jag hade vetat att han hade 55 så hade jag gjort exakt samma sak igen. Och då antar jag att det är ett ok move. Han borde kunna lägga där, enligt min mening. Vad tycker ni?
Men smaken är som baken. Jag gick för en topplacering. Att folda sig några placeringar in i pengarna med 12 bb kan jag låta någon annan göra. Nä, jag ä int´ bitter.
Imorgon ska jag bränna upp mig på stranden. På något sätt måste jag straffas. Vägen är kort mellan geni och galenskap. Just nu får jag konstatera att min väg inte blev den rätta.
