Ich heisse, du heisst...
- En gång är ingen gång, men två gånger är två gånger för mycket, brukade min gamla tyskalärare säga när jag kom för sent till lektionerna.
Hon fick säga den där repliken rätt många gånger, då jag ofta dök upp en obligatorisk kvart efter schemalagd tid. Hon såg på min Ica-kasse med skolböcker, skakade på huvudet och rabblade sin ramsa om och om igen.
- En gång är ingen gång, men fjorton gånger är fjorton gånger för mycket...
Tyska var ett av mina värsta ämnen. Jag har aldrig varit något språkhuvud. Mitt uttal lät efterblivet, grammatiken flöt igenom hjärnbalken som genom ett kaffefilter och ordförrådet förblev monotont och fattigt. När jag pluggade historia och sociologi i staterna för några år sedan, bestämde jag mig för att återupprätta min heder när det gällde det tyska språket. Jag hoppade på en kurs i tyska för att fylla ut mina timmar.
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta för att jag valde att läsa tyska i USA? Snacka om att bita sig själv i foten. Jag som knappt fick ett godkänd betyg i gymnasiet var plötsligt bäst i klassen. Även läraren inräknad. Det räckte att kunna uttala "ich" rätt, så fick man stående ovationer. Efter ett tag trodde jag nästan att jag kunde prata tyska själv. Ofta hittade jag på ord och gjorde om svenska uttryck så att det skulle låta tyskt. Alla gick på det.
Ibland känns det likadant att spela poker. Ibland är motspelarna så aburt dåliga att jag nästan börjar tro att jag kan spela poker på riktigt. Att jag är någon slags stjärna.
Sen kom jag hem till Sverige igen. Och mina tyskakunskaper höll återigen samma nivå som en normal 15-årings. Ungefär samma känsla har jag när jag går upp i nivå under mina cashgame-sessioner.
- Icchhhhh!! Icccchhhhhhh! vrålar jag rakt ut.
Men några stående ovationer för det får jag inte. Inga pengar heller. Motspelarna på den nivån kan ju också dra "ich bin, du bist"-ramsor...
Ja, jag vet inte var jag fick allt det där ifrån. Jag kom bara att tänka på min gamla tysklärarinna och hennes "en gång är ingen gång...". För i dagarna blev jag återigen intervjuad. Två gånger är ju två gånger för mycket. Denna gång stod den trevliga Sohello "Bank the Man" Shah för frågorna. Resultatet hittar ni här.
