En påskfinal med Esfandiari...
Det är något speciellt med lokala pokerklubbar. De där som drivs av eldsjälar. Såna som lägger ner tid på en pokerklubb enbart för att de älskar poker. Enbart för att de gillar sällskapet och spelet. Raken räcker till lokalhyra, inte mer. Och eldsjälarna fixar kaffe, mackor och påskgodis till spelarna bara för att de har lust. I Eksjö har vi ett pokersällskap just som detta. Jag har tyvärr inte hunnit gå dit så ofta som jag vill, men varje besök kan liknas vid ett dukat bord av trevlighet.
En kul grej med detta sällskap är att medelåldern är väldigt hög för att vara ett pokersällskap. Det är få spelare som är under 30. De flesta är runt 40. Jag gillar det av någon anledning.
I dagarna var det dags för stor påskfinal i sällskapets lokaler. Alla hostade upp en femhunka och fick fina 30k i marker. Mycket spel för billig peng. Precis som det ska vara. 24hPoker var snälla och lade till en bounty på mig, ett fett merchandisepaket bestående av hoodie, t-shirt, pokerbok, handduk o.s.v. Det gjorde att folk var lite syngladare än vanligt när jag var inne och vevade i potter.
Jag började bra. Redan efter en halvtimma hade jag ökat min stack till 50k, bland annat genom en stor all in bluff. En intressant notering jag gjort på de lokala klubbarna är att ingen vill åka ut tidigt. Eftersom det tar lång tid innan något sidospel drar igång är det helt enkelt för tråkigt. Så allin-bluffar är ofta effektiva. 
Tomas och lillebror.
Efter några timmars spel hamnade jag bredvid min egen familj. Lillebror till höger och farsan till vänster. Dessutom hade jag Tomas, rankingledare och look-a-like med en känd pokerspelare till höger om mig, så det var kul spel. 
Antonio Esfandiari? Tomas Norman?
Ja, jag tycker i alla fall att de är klockrent lika. Tycker inte ni?
Jag känner till farsans pokerspel rätt bra och förstod tidigt vad han var ute efter denna kväll. Han ville bluffa mig. Av någon anledning tror han aldrig att jag har något. Jag har för mig att det är benämningen på fisk när man tror att alla bluffar hela tiden...Hur som helst höjde jag till 2100 med blinds 400/800 med K10. Farsan synade i position. En 10-hög flopp tänkte jag inte släppa för allt öl i lokalen. Jag betade ut rätt hårt med 5000 in i potten på 5400. Eftersom farsgubben aldrig tror mig kunde jag lika gärna ta betalt. Efter en stunds tvekan pottcomittade han sig själv med en höjning till typ 18k. Jag går snabbt all in 99 procent säker på att jag är i ledning. Farsan börjar snyfta och gör ett crying call med 66. Good game!
Eksjö Pokersällskap har alldeles egna marker. 
Farsan gråter efter att ha blivit överkörd av dybban.
Många timmar senare var det dags för åttamannat finalbord. Började med att blixtsyna lillebrors all in från lilla blind när jag var big blind med A10s. Någon tyckte att det var konstigt att jag blixtsynade, då vi både låg i topp. Men blindsen var så sjukt höga att det inte fanns en chans att jag skulle lägga den handen mot lilla. Särskilt inte då det var min aggressiva lillebror. Lillen hade dock hittat AJ. Och jag fick bara några big blinds kvar efter det. Doh!
Som av ett mirakel hittade jag dock bra händer och var snart med i matchen igen. Innan jag åkte på en mina och lillskiten till sist fick slå ut mig på en fjärdeplats för lite tröstpengar. Bountyn stannade dock i familjen, vilket fick övriga att sniffa uppgjord läggmatch. Och jag erkänner nu. Jag förlorade med flit. Annars hade jag självklart vunnit hela turren...
Lillen gick in som överlägsen ledare heads up med Esfandiari. Några coinflips senare var det innovativa magikern dock i kapp och förbi. När Esfandiari till sist gick allin med 22 hitta lillen AA och synade snabbare än Optikern kan spotta ut en fernet. En rättvis tvåa på rivern avgjorde dock kampen. Proffs vinner alltid rättvist...
Den avgörande handen...
Något jag ändå beundrar lillskiten för är att han aldrig rör en min när han förlorar. Inte ens när tvåan dök upp på river rörde han en fena. Som om han var hög på något, no worries, typ. Om han krängde den där drogen till Hellmuth skulle han kunna göra sig en hacka på riktigt.
Såna här kvällar är dock alla vinnare, känns det som. Det verkar inte som om någon bryr sig nämnvärt över de tusenlappar som vinnarna går där i från med. Ofta bjuder man på några bärs på Stadshotellet för vinsten. Inte mer med det. Rankingpoängen är en helt annan femma. De vill man inte vara utan. Alla vill ju vara med i toppen, och vara Eksjös bästa pokerspelare. Det är en av gå gånger då ära slår pengar i pokersammanhang.
Just nu ligger Antonio Esfandiari bara tvåa totalt, och han är ändå superproffs. Det visar vilken klass pokerspelarna håller här i Eksjö...
