Han borde svarat Melodifestivalen
Jag såg en tv-intervju för ett tag sen där en sverigedemokrat berättade hur han kraftigt ville minska, eller snarare stänga, invandringen i landet.
- Varför? frågade reportern.
- För att kunna bevara det som är svenskt, svarade kommunpolitikern.
- Som vadå? fortsatte reportern.
- Ja, som fornlämningar och högtider. Midsommarafton till exempel.
Jag undrar hur invandrarna ska gå tillväga för att lemlästa de här?
Där någonstans började jag skratta, ni vet så där mycket som man gjorde när man var liten. Så där mycket så att man kissade på sig. (Den som inte har skrattat så mycket att man kissar på sig, har skrattat för lite.) Fornlämningar? Finns det invandrare som ägnar sig åt att förstöra fornlämningar? Bilden i mitt huvud blev hysterisk. Jag såg hur invandrarna samlar ihop sig och åker på korståg mot våra fornlämningar... Nej, han borde ha svarat Melodifestivalen, tänkte jag när den galna skrattattacken sänkt sig några decibel. Är det något som har blivit typiskt svenskt så är det väl Melodifestivalen?
I morgon, lördag, kör Melodifestivalen 2011 i gång. Dessa veckor av masshysteri kommer att starta i Luleå, och avslutas den 12 mars med en grande final i Globen.
I morgonkväll kommer miljontals svenskar att följa Melodifestivalen från sofforna. Det har nämligen blivit en tradition. En svensk tradition. För det är väl därför vi sitter där i sofforna? Det är som med Kalle Anka på julafton. Vi sitter där och med en flötig tallrik mat och en Lapin kulta, trots att man har sett det så många gånger innan och vet vad som kommer att hända.
För ingen ska försöka intala mig att vi glor på Melodifestivalen för musikens skull. Det finns ju ingen som tycker att låtarna är bra. Att håna bidragen i tävlingen har blivit lite av en sport. Vem kan spy mest galla?
- Men vad i helvete!! Det är ju inte ens någon melodi!
- Vad har människan på sig? Håll in magen och tejpa upp tuttarna!
- Det här måste vara den sämsta låt jag hört...
Ändå sitter vi där. Det har blivit folkligt att se på Melodifestivalen. 1959 sändes det första gången, och det lär sändas i minst 52 år till.
Nu väntar ett par veckor där allt kommer att handla om denna musiktävling. Nöjessidorna kommer att slukas av skvaller bakom kulisserna, klädrevolter och stulna låtar. Det har faktiskt blivit en tradition att det ska vara så.
Men sverigedemokraterna kan så klart inte erkänna att Melodifestivalen är något typiskt svenskt. Den består nämligen av utländska musikstilar, homosexuella generaler och artister med fjärran ursprung. Som vår egen Fagbetmedlem Dilba. Heja!
Melodifestivalen består av vad Sverige faktiskt är idag. Inte vad det var.
Dessutom är ju Eurovision Song Contest en europeisk företeelse, inte svensk. Men det kanske är så, att vi får inse att det typiskt svenska också kan vara typiskt för något annat land. Finns det överhuvudtaget något som är typiskt svenskt? Att supa sig dyngrak på midsommar? Nej, han skulle ha svarat Melodifestivalen. En modern svensk tradition. Vare sig vi gillar det eller ej.
Och i år kanske vi till och med kan få höra några bra låtar. Jag hoppas särskilt på Backyard Babies-sångaren Nicke Borg, och Dilba så klart. Hoppet är ju det sista som överger människan. För visst kommer vi att sitta där i sofforna på lördagkväll? Även om vi vet hur det slutar. Så bevarar vi traditioner. Inte genom att stoppa invandringen.
För jag har fortfarande inte träffat en enda invandrare som massakrerat en fornlämning, eller tvingat oss att vara nyktra på midsommar.
