Liket lever
Jorå, jag lever. Eller just nu är jag väl närmare död än levande då jag inte sovit på 36 timmar. Efter att vårt flyg hem blev försenat ett par dagar är jag nu hemma i gråkalla Sverige igen. Jag älskar Vegas, men jag älskar Sverige också. Om kärleken till Vegas är en sexig nyförälskelse så är den till Sverige mer som till mamma och pappa. Man behöver väl få känna olika typer av kärlek kan jag tänka mig.
Resan har varit klockren. Att vi tvingades stanna ett par dagar till gjorde det bara bättre. Sista dagarna flyttade vi dock från vårt fina rum på Flamingo till ett riktigt dassigt på Imperial Palace. Efter att vi med resväskorna i hand ute på flygplatsen fick reda på att vårt plan var inställt så bad vi taxichaufförn köra oss till ett centralt och billigt hotell. Vi fick det vi bad om. Plus en riktig dörr in till toaletten. Men inte mer.
Priset, 30 dollar natten för ett dubbelrum, gick dock inte att klaga på. Det är ungefär en fjärdedel av vad jag är van vid. Och man hänger ju inte så himla mycket på rummet ändå.
Under resan har jag hunnit med sex pokerturneringar, vilket resulterat i fyra finalbord och ett fint plus. Och ett antal timmat cashgame som även det slutat hyfsat plus. Pokern får alltså ses som godkänd. Det enda jag saknar är en turneringsvinst. Men det sparar jag tills i sommar.
Sen har vi käkat en jädra massa ost och köttbitar, druckit alldeles för mycket whiskey, skrattat åt livet och språkförbistringar (då menar jag mellan norrländska och svenska, inte engelska och svenska) och sett två shower. Showerna får ett eget inlägg senare. Men jag kan väl outa att Dybban har fått göra underverk på scen tillsammans med magikern David Copperfield. Eller Dybban stod väl mest och svettades i sin kotlettfrisyr. Copperfield gjorde jobbet.
Självklart har jag en massa bilder också. Eller Norrländskan har. Jag tycker ju det är så förbaskat jobbigt att fota. Men jag ska kämpa för att Vegas i bilder ska komma upp så småningom.
Nu kan man ju tänka sig att en paus från pokern vore på sin plats efter 16-17 dagar i Vegas. Men nej. Jag får aldrig nog. Jag har börjat inse att jag måste vara allvarligt störd. Roffe ge mig en diagnos du som kan. Redan imorgon drar jag, Optikern och Mattias till Kumla och försvarar Team Fagbets färger i Mikes lada. Det kommer bli euforiskt som vanligt, det är jag säker på.
Och på söndag är det dags för rankingfinalen på Cosmopol i Göteborg. 18 spelare är vi och det ligger drygt 170 000 riksdaler i potten. Vi får väl se om jag är mer levande då. Det är inte så troligt med tanke på lördagens aktiviteter. Men den dagen, den sorgen. Nu blir det en tupplur.
