I ottan, mot Finnkampen
Jag avskyr tidiga morgnar. Precis när väckarklockan ringer, och man är så där trött så man skulle kunna offra sin skäggväxt för att få sova en timma till, hatar jag världen. De där första sömndruckna minuterna när man hasar upp ur sängen och vet att man har massa jobbiga saker framför sig, som att klä på sig och borsta tänderna, är förfärliga. Matlusten är som bortblåst och ingenting känns roligt. Ingenting känns värt att gå upp för. Då brukar jag på allvar tvivla över livets mening. Jag är så morgontrött att jag får självmordstankar.
Därför känns det aningen jobbigt att Andy hämtar mig mitt i natten, klockan 06.00, imorgon för avfärd mot Skavsta och Tallinn. Det är dags för Finnkampen. Kanske kan vetskapen om att jag har en fantastiskt rolig helg framför mig göra det värt att kliva upp ur sängen utan att tycka synd om mig själv...
.
Inför resan har jag laddat med film av Schilling-gänget. Först "En liten film om manlig vänskap" vars främsta innebörd är ett citat i filmen.
- Män klarar inte av att bara vara vänner. Förr eller senare vill de ligga med varandra.
Då jag, Mattias och Andy, ska dela rum så känns handlingen sådär. Särskilt då vi på lördag ska spela Main Event i rosa flugor.
.
Självklart har jag även sett "Torsk på Tallinn". Vissa filmer tröttnar man aldrig på. Den svarta humorn och dekadensen är så brutal. Så Tallinn.
- Slobban o jag vi går direkt på andrasorteringen va.. skadat gods. Ja det är lite sådär, men under de där trasorna så finns det allt en del gött å hitta.
.
Kanske tar jag med en dator. I så fall ska jag försöka uppdatera hur det går. Om jag orkar gå upp på morgonen vill säga.
