Hjälte.
Förra veckan var vår stora hjälte Niklas Hjalmarsson hemma i lilla Eksjö för att visa upp sin Stanley Cup-buckla. Hela bygden var så klart på fötter för den största händelsen sen Eldkvarn spelade på Stadshotellet.
Farsan har dock en del kontakter runt pojken och åkte ut till lilla Russnäs utanför Eksjö, Hjalmarssons hembygd. Där lyckades han knipa åt sig en av världens mest kända troféer innan den anlände till stora torget. 
Stolt som en tupp fick han stå där i sin Reeperbahn-tischa.
Men Reeperbahnsångaren Olle Ljungströms låt "hjältar" passar för mig in bättre på farsan än på Hjalmarsson. Vi har ärligt talat haft en sjujädra massa duster i livet. Stundtals har vi inte kunnat vara i samma rum. Men idag, när gubben närmar sig 50-strecket, så finns det ingen människa som jag respekterar mer. Det är han som ställer upp dygnet runt när allt har gått åt helvete. Det är han som kan åka 40 mil mitt i natten när någon fått bensinstopp. Både bokstavligt och bildligt.
Trots att han kommer från en kristen familj och själv är pastor har jag aldrig sett honom se ner på någon annan människa för hur de lever sina liv. Det inkluderar mig själv. I dag tror jag farsan är en av mina största fan när det gäller pokerspelandet. Och han är dessutom rätt fast själv. Även om han inte lyckas vinna så mycket...
Nu kanske de flesta tror att gubben är en mogen, vuxen människa. Men det är fel. I själen är han bara barnet. Det finns ingen vuxen människa som lägger så mycket tid på löjliga facebookspel. Och genom åren har han aldrig kunnat hålla sig ifrån när jag och mina polare varit hemma och haft spelkvällar. Vi har, mot min vilja, låtit honom vara med och leka. Främst är det brädspelet Risk som har avhandlats. Det har varit känslosamma kvällar. Jag minns speciellt en gång när farsgubben blev så arg på Optikern att han, med full kraft, kastade en tärning rakt mellan ögonen på honom. De lärde dristar fortfarande om vem som gjorde rätt och fel.
När jag var liten fick jag aldrig vinna i pingis, trots att farsan visste att jag skulle tjura i timmar efter och att min dag skulle vara förstörd. Men farsan klarar inte av att förlora med flit. Inte ens mot en 8-åring.
Men det är väl det som är min farsa i ett nötskal. Världens mest pålitliga, trogna och rättvisa barnrumpa.
Hur som helst, håll bucklan högt farsan. Så länge du nu orkar. Hjälte.
