"Tonfisksallad tack!"
Jag har ett väldigt stressigt schema fram till avfärden mot Vegas på fredag. Framför allt måste jag jobba in en och en halv vecka på jobbet på fyra dagar. Då jag i vanliga fall arbetar halvtid blir det en tuff omställning att plötsligt slita för betydligt mer än 100 procent. Eftersom jag inte är någon stresstålig person får det mig att bli tankspridd och smått förvirrad.
I dag ringde jag och beställde två tonfisksallad (frugan gillar det där) på en pizzeria i stan. Tio minuter senare var jag där för att hämta käket.
- Jag har beställt två tonfisksallad.
- Två?
- Ja, precis En utan lök.
Jag tyckte det var lite lustigt att de ännu inte var klara, men de slängde snabbt ihop det där och hem åkte jag. När vi en halvtimma senare satt mätta och belåtna ringde telefonen.
- Du har beställt två tonfisksallad kompis. Ska du inte hämta dom?
- Men jag var ju nere och gjorde det innan?
- Nej, nej kompis. Jag har två tonfisksallad här.
- Eh...
Tydligen hade jag lyckats ringa till en pizzeria och hämtat maten på en annan. Det slutade med att jag fick åka och hämta käk ännu en gång. Eftersom jag inte gillar att slänga saker så har jag därför proppat i mig tonfisksallad tre gånger i dag. Lunch, middag och kvällsmat. Nästa gång beställer jag nog något annat.
Och fotbolls-VM är precis som vanligt. "22 man springer efter en boll i 90 minuter. Och till sist vinner Tyskland".
