"Pantare" på Oxhälja
När jag var yngre, innan pokerboomen, kunde jag jobba med nästan vad som helst för lite extra cash. Trots att jag har tummen mitt i handen har jag till och med jobbat på legendariska Conny's bygg och satt tak, samt knegat en sommar som vaktmästare på en skola. Mitt mest minnesvärda jobb var dock när jag pantade burkar under en helg på Oxhälja (Sveriges största marknad) i Filipstad där vi bodde då.
Oxhälja var den stora festhelgen i Filipstad. Det var väl egentligen bara då det hände något där. Folk kom från hela Sverige för att handla på den där marknaden. Farmor och farfar var också och hälsade på. Farfar hade ögonen på skaft och märkte snart att det fanns tusentals tomburkar runt om på marknaden som folk kastat. För en nioårig dybban fanns det en rejäl hacka att tjäna. Farfar var en skön gubbe. Med liv och lust hjälpte han mig i mitt letande. I bland stack han till och med ner huvudet själv i soptunnorna och rotade. Han sket i om i fall folk trodde han var en gammal alkis. Farfar Rolf var inte en man som brydde sig om vad andra tyckte. Han var inte en sån som skämdes i onödan. Det var rätt skumt, men han kändes som min bästa kompis ända tills han dog för snart 11 år sedan. Han blev bara dryga 60 år, vilket fortfarande känns knäckande. Men när han levde så levde han verkligen. Jag önskar jag kan bli mer lik honom med åren.
Har ni förresten tänkt på att yrket "pantare" har haft en förbaskat dålig löneutveckling? Det känns som det har varit 50 öre i pant per burk i 20-30 år.
Anledningen till att jag jobbade mycket i unga år var inte pengarna i sig utan friheten och känslan av självständighet de innebar. Jag skrev en lite luddig krönika på Svenska Spel om det nyss. Det finns många unga pokerspelare i dag som aldrig har tjänat en krona genom "hederligt" svettigt arbete. Det kan på många sätt innebära problem när verkligheten kommer i fatt.
